Äntligen.

Jag kan äntligen äntligen få lov att krypa ner under täcket.
Där jag trivs allra bäst.
Under mitt täcke.
I alla fall just nu.
 
Ångesten kom krypandes i Fredags.
Var bara allmänt låg och deppig.
Och det fortsatte in på lördagen.
Blev ju inte bättre för att planer ändrades, men efter mycket om och men kom jag iväg till Malmö och min Älskade.
Vad jag behövde det!
Det blev inte många timmar, och de få vi timmar vi fick mådde jag tyvärr inget vidare.
Fick så ont i bihålorna och huvudet under kvällen av tårarna och ångesten, näsan täppte igen helt.
Så jag mådde verkligen pyton. Ångest nivån steg.
Men det var uthärdligt eftersom jag fick vara hos Fredrik, det brukar ta udden av det.
Men jag hade så svårt att somna..
Huvudet snurrade i hundra nittio och det var faktiskt värre än det varit på länge.
Men lyckades somna vid 2, halv 3.
Sen ringde klockan 6...
Och 10 i 7 gick tåget mot jobbet igen..
Fick sovit lite på tåget och på rasten idag.
Men faaan vad skönt det är att äntligen få försöka koppla av lite..
 
Är ledig till Tisdag kväll efter detta passet, så det är guld.
Ska ta igen mig fett mycket.
Andas andas andas och försöka landa i mig och mitt.
 
Känner mig nästan klaustrofobisk i mitt eget liv ibland.
 
Och just nu behöver jag verkligen space, till lugn och ro.
Känner mig ofta så stressad och förpliktad till alla.
Att leva det liv som förväntas av en.
 
Ibland blir det för mycket för mig.
 
Jag vill ha frid, hjärtkontakt, själskontakt.
 
Jag behöver just nu komma ikapp.
 
Det är så så mycket jag "behöver" få gjort.
Har knappt hunnit landa ifrån Boom än.
Eller sommaren.
Jag behöver Landa och komma ner och sen fokusera framåt på vad som ska göras.
 
Jag måste åka till Farfar, Pappa, min lilla lillebror och My. Har inte träffat någon av dem på månader. Och de är de viktigaste jag har i mitt liv. Och en del andra släktingar. Några vänner som jag egentligen skulle försökt träffa i sommras när jag hade semester. Men de veckorna försvann. Vänner jag inte sett på år.
År som bara försvinner.
Sen måste jag ta hand om mig själv också, mitt liv, mitt hem, mina kisar, min själ, mitt hjärta, min framtid.
 
Barnmorska kanske..?
 
 
Älskar er så mycket så mycket.
Va rädda om varandra.
Puss.
 
 
 
 
 
 
 
 
Mina älskade Syskon och min Man.
 
 
 
 
 

A lot has happend.

Det har hänt lite tråkigheter.
Det är dock inget jag vill dela öppet.
Jag var väldigt öppen när jag skaffade bloggen. Och jag var mycket mer öppen utåt, för några år sedan, på sociala medier men också inför folk.
Detta är något jag inte är på samma sätt längre, något jag har omvärderat och mognat i, i mig själv.
Det är bra med öppenhet, att dela erfarenheter och dylikt för att möta andra.
Men det finns också tid och plats för det. 
Att välja sina tillfällen och också att välja sina strider, det är något jag mognat mer och mer i.
Har väl mognat massor överlag egentligen, som en fin mjuk,söt, lagom god mango ^^.
Men det gör vi väl förhoppningsvis alla, hela tiden, växer, på alla håll och kanter, lär oss, utvecklas.
 
Men i alla fall, dessa tråkigheter, har gjort att jag har behövt dra mig undan lite, stänga min dörr, för att kunna andas, för att kunna ta mig igenom detta.
Och det är väl inte över än, något som jag börjat bli smärtsamt medveten om.
Trodde, när allt var över, att det skulle återgå till det normala, men jag om någon borde ju ha vetat att saker och ting påverkar, speciellt mig, i ett litet längre tag.
Konsekvenser.
Så det kommer ta ett litet tag innan man är helt återställd i kropp och själ. 
Men som allt annat som kommit i min väg under dessa fjuttiga 26 åren, så kommer jag ju faktiskt ta mig igenom detta också. 
Gäller väl bara att finna sig i det, acceptera, känna, vara och bara göra det som krävs och behövs.
 
Ibland kan man tänka, att en människa som har gått igenom en hel del jobbiga saker och jobbat med dem, borde vara härdad, och på ett sätt är man det. Men man är också så jävla trasig och känslig.
 
-Ömtåligt gods. Hanteras varsamt-
 
Man får viss klokhet, vishet, som gör att man ser väldigt klart och nyktert på svårigheter. 
Som i sin tur gör det lättare på något sätt.
Men det kan också hindra känslor som dyker upp och som man också måste gå igenom.
För det är så svårt att vara arg på en människa/situation eller liknande när man samtidigt har en sådan fullständig förståelse till varför den/det blivit som det blivit. Och där är en balansgång ibland, eller kanske bara en insikt eller mognad som jag fortfarande kämpar med att uppnå. 
Och som sagt, trots att man hårdnat av det stormiga vädret, trots att man lärt sig ovärdeliga saker och fått fantastiska insikter, så blir man också mer känslig och ömtålig, men framför allt väldigt trött.
 
Och det var väl egentligen det jag ville komma till, med min, som vanligt, långa utläggning.
Jag är bara väldigt trött nu.
Trött och litegranna ledsen, speciellt om kvällarna, det är ju det vanligaste ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det är med det psykiska haltandet.



Vad gör man, med ett liv med ständig ångest.
Ikväll kände jag bara för att slänga mig, slänga mig rakt ut, rakt ut i igenting. Släppa allt, ge upp. Det var en otroligt stark, men samtidigt likgiltilg känsla. Jag ger upp nu.
Allt som malde, och som alltid maler.
"Jag orkar inte, jag orkar inte mer, jag orkar inte mer, jag orkar inte, jag skiter i det nu, jag orkar inte mer. Det är för mycket."
 
Det tar så mycket kraft, det tar så mycket energi, det tar så mycket tid. Det gör en svagare, för ångest.
Det är en ond cirkel, och den snurra runt runt runt runt.
 
Och varenda gång, alla dom kvällar, säger man samma sak.
"Jag orkar inte mer, jag skiter i det nu."
Smärtan som skär, hugger, sliter, river.
Rakt upp, igenom en, delar en, med en fruktansvärd brännande smärta.
Ångesten som tar tag i en, skär, med ett hett trubbigt vasst järn.
Så varmt att det lyser, glöder, rött, i mörkret.
Samtidigt som gyttjan sköljer ner i halsen på en, man gurglar, kan inte andas.
Det sätter sig i lugorna.
Väller upp, svart, sörja, bubblar, trögflytande.
Hysterin.
Och allt detta, för absolut, ingenting.
Oftast Ingenting.
Ingenting i andras ögon.
Man förstår inte själv, varför, hur.
Hade man själv kunnat välja, då hade man inte valt detta.
Aldrig.
 
Men när det kommer till en sådan här sak, då kan man inte "välja" att inte det ska hända.
Man kan välja att jobba med det, välja att lära sig att hantera det så gott som det går.
Om ångesten hade varit en person, så hade den gått med dig, hela tiden, varje dag,följt dig, varje steg, hängt över dig, påmint dig, om att den finns där.
Du vet att den är där, och den kan när som helst, utan att du har kontroll över det, skrida till handling.
Sedan händer det, triggern, det som utlöser.
Den slår till.
Och du försöker tänka alla positiva tankar du bara kan, du tänker att det här är bara låtsas, allting är bra och du behöver inte må dåligt.
Samtidigt som man ligger på marken, blodig och blåslagen, med ångesten lutande över sig, den sparkar dig i huvudet, i magen, slåt ut dina tänder, drar ut dina tänder med en tång, hugger dig med kniv, slår dig med ett basebollträ.
Men du tänker om och om igen, att det är lungt, du behöver inte ha ont, för det är inte på rikigt.
Och det gör så ont.  Så ont.
För att det är ingen annan som ser personen än du. Ingen annan som ser dina utslagna tänder än du.
Ingen annan som ser blodet än du.
Så hur ska du bli tagen på allvar?
Du är ju bara hysterisk och larvig och helt jävla dum i huvudet.
Och det är så frustrerande, för du har ingen kontroll överhuvudtaget.
Det är en smärta, som är så vansinigt svår att få andra att förstå, inse, acceptara.
Bara dom som själv känt den, upplevt den, vet vad man pratar om.
Just nu har jag en sådan person, som jag med all säkerhet vet vad jag pratar om.
Och vad jag tycker om dig.
För du vet precis vad jag pratar om.
Min lilla My.
 



Jag vill skriva lite om psykiska svårigheter.
Psykiska sjukdomar.
Ett ämne, som är så tabu idag.
Upplever jag.
Och också något som inte många förstår.
Knappt jag själv.
 
Vet inte folk om det, så tar dom en inte på allvar, man är hysterisk och dum i huvdet. Man låtsas, för att "få uppmärksamhet" för att "få som man vill", man borde helt enkelt ta att "lugna ner sig" och "skärpa till sig"
 
Och vet folk om det, då är det fortfarande allt ovan, plus att folk ser på en lite konstigt, folk blir lite rädda, samtidigt som dom på ett sett inte tar något på allvar eller tror på det.
Och framför allt brukar folk se en med mycket mindre intelligens eller sunt förnuft.
Än en gång, tas man inte på allvar.
 
Många säger "men det är väl bara att rycka upp sig."
Det som är svårt för många är att förstå hur jobbigt det faktiskt är och hur mycket det påverkar en.
En människa som går och haltar, på grund av ett brutet ben som aldrig läker, en sådan människa ser man.
Någon som har någon sorts psykisk sjukdom, kan vara allt ifrån depression (riktigt depression), panikånegest, personlighetstörningar,Posttraumatisk stress, ADD, ADHD, OCD, Borderline, Bipolär, och så långt som scizofreni.
Man kan säga att man också har ett brutet ben. Men det sitter i huvudet, man haltar och det kommer kanske aldrig läka helt ut.
Men man kan få "kryckor" lite gips.
Man får undvika att gå där det finns mycket backar, mycket trappor, för där kommer man inte upp själv, då måste man i så fall ha någon som stödjer en lite, en arm att hålla lite i.
I vissa fall kan man till och med behöva någon som lyfter upp en, håller en tätt i sin famn och lyfter en uppför några trappsteg, så att man kan hämta andan lite.
 
 
 


 
Lite små saker att läsa.
 
 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning
 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline
 
"En person med borderline känner alla känslor mycket starkare än någon utan diagnos. Man brukar säga att det är som att leva "utan hud" och syftar då till känsligheten som uppstår. Känslorna hos någon med borderline växlar väldigt snabbt men är väldigt intensiva. Det är vanligt att man med borderline-personlighetsstörning har svårt att finna ett normalt mellanläge för känslorna och ofta och snabbt pendlar mellan ångest, desperation, depression och glädje."
 
" Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda.
De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symptom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan."
 
"Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering.
Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös.
 
 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Personlighetsst%C3%B6rning
 
 
http://stressmottagningen.info/pdf/GAD_1ViaDelta.pdf
 
 
 


 
Jag vill att folk ska börja förstå.
Jag tror att det är en av nycklarna till att värma upp vår alltför frusna värld.
En ökad förståelse för varandra.
Vi behöver väcka en respekt som är försvunnen sedan länge sedan.
Vi behöver förstå varandra, acceptera varandra.
Vi måste börja Respektera varandra.
Alla fina stora själar vi möter.
Känner.
Buga dig i respekt för andra, och för dig sjäv.
Möt folk med välvilja och värme.
Var öppen och ta emot folk i din famn.
Och glömt inte att ibland kan den "famnen" vara ett kärleksfullt nej.
Ett kärleksfullt sätt att visa att det är bra så här, du lever ditt liv och jag lever mitt liv.
Jag tar dig i min famn, men inte på ett bokstavligt sätt, utan ett respekterande sätt.
Jag tar dig i min famn, genom att säga, nu tänker jag ta hand om mig själv.
Jag tar dig i min famn genom att säga, lev ditt liv, så lever jag mitt.
Jag tar dig i min famn, genom att visa ödmjukthet, respekt och vänlighet inför den du är.
 
Det, är för mig, något av de "högsta" medvetna du kan nå.
 
 
 
Var trevliga mot varandra, var snälla mot varandra, sluta slå på varandra.
 
Älska.
 
Älska varandra.
 
Älska dig själv.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Valborg.

Jag vet knappt vad det är längre..
Har inte firat det på säkert 5-6 år.
Alltid jobbat.
Aja, nästa år kanske, något jag i och för sig sagt varje år.
Men men.

En extra jobbig kväll för mig idag, så jag tar till alla knep jag kan för att genomlida denna, faktiskt helt underbara vårkväll.
Natten och morgonen ska jag nog klara av också. Som allt annat.
Detta är på ett sätt väldigt milt, jämfört med sanningarna som varit innan.
Nu ikväll är det bara smärtan av dom sanningarna som sköljer igenom kroppen.
För sanningen som existerar nu, är ganska underbar.
Det är ju så, med trauman och krossande händelser från förr, dom har ett sätt att komma tillbaka och spöka för en, i liknande situationer längre fram, trots att allt på ett sätt är annorlunda. Nya människor, nya platser, nya liv.

Men gamla smärtminnen som gör sig påminda när dom känner igen situationer som skapat smärta innan, trots att dom inte gör det nu. Betingelse.
Men allt man kan göra är att andas, i kärlek, och tillit. Och ja vilken bullshit, för jag vet ju själv att det är fan så jävla svårt när man sitter i det.
Haha, men jag försöker stå ut i stället, bunkrar upp med onyttigheter, filmer som får en att må bra och tyvärr en och en annan cigg. Sen där emellan andas jag.
Och jobbar, oj vad jag jobbar, hela tiden, jämt och ständigt.
Tar mig framåt, frigör gamla minnen, händelser. Jag gör det jag kan och vill, för att frigöra mig själv, och min själ. Frigöra mig själv för att vara så hel som jag bara kan vara, för mig själv, min familj, min partner, mina barn, för vår gjord och all mänsklighet.

När jag var liten, och mitt liv var ett helvete, brukade jag sätta mig på knä i min säng på kvällarna, sätta armbågarna mot fönsterbrädan och knäppa händerna. Sedan tittade jag ut mot stjärnorna, hittade min egna stjärngubbe, sen bad jag.
Jag bad, om att jag någon gång skulle slippa detta helvete och bli lycklig.
Och jag är där, jag är lycklig. På så många sätt och vis. Och jag har så mycket kvar att jobba mig igenom och släppa.
Men fan, jag är så lycklig.



///

Djupet, öppenheten, högheten, alltet.

 

Det är inte många som kan följa med hit, inte många som förstår.

Det är också det som göra saker och ting extra tufft, att inte många kan eller orkar följa med ut dit.

Se det man ser, förstå det man förstår.

Frustrerande, men varför behöver man andras bekräftelse och att andra kan se det, att andra kan följa med en så långt ut.

Man behöver vara sin egen bästa vän, allt man har är sig själv.

Man föddes ensam in i världen, och ensam måste man gå.

Så jag går, fortsätter, ensam. För det är allt jag vet att jag någonsin kommer att ha, mig själv.

Och det är där jag fortsätter att jobba, och där jag väljer att lägga min trygghet, mitt värde, vem jag är, och vad världen är.

Vad allt är.

 

Kärlek.

 

//

 


I stormens Öga.

Det går Upp och Ner.
Hela tiden.
Sån är ju jag som person med.
I ständig kontakt med mina känslor.
I ständig kontakt med det som varit, det som ska komma och nuet.
Öppnar jag mig då, tar in någon, själsligt. Står jag ständigt i kontakt med detta också.
Och det har blivit mer påtagligt.

För två vecka sedan, eller två vecka och 1 dag sedan. Måndagen den 3 oktober. Då fick jag ett bryt, från ingenstans kändes det helt plötsligt som om att hela min värld kollapsade. Allt rann bort ifrån mig. Mattan drogs bort under mig. Mitt liv rasar ihop-känsla.
Var ganska knäckt och förstod ingenting. Förrän två dagar senare, då jag fick min förklaring. Det hade hänt någon annan. Typ. Det var obehagligt och ganska kraftfullt.
I alla fall. Det var inte alls detta jag skulle skriva om från början.

Det går upp och ner.
Hela tiden.
Eftersom jag är i ständig kontakt med mina känslor, andras känslor.
Och jag älskar det.
Jag ska bara lära mig att vara ögat i stormen, lugnet. Att stå kvar där inne betrakta känslorna som far runt mig,utan att gå ut och ryckas med i virvelvinden.
Vilket självklart inte alltid är så lätt.
Men när det stormar som värst rycks man antingen med, Eller helt plötsligt blir man mer stabil än någonsin.


Det känns som att krisen har tvingat mig upp i mitt högre jag för att hämta kraft, vision, visdom, styrka. Medvetenhet.
Hade jag inte gått upp i det, då hade jag kollapsat.
För det har varit för mycket.

En Värme, en Trygghet, en så oerhörd stor kärlek lämnade mig.Igen.
Försvann.
Där står man, igen, med sitt hjärta i handen, det pulserar svagt, igen, flämtar, igen, trasigt, igen.


Jag står Ensam kvar, igen.
Med mitt så otroligt stora hopp, min vilja, min kärlek för framtiden.
Som någon annans rädsla kom och spottade på.

Återigen.


Mitt högre.
Det känns som att man tvingats upp i det. För att överleva.
Som när kroppen går in i chock för att klara kris situationer.
Min själ, mitt hjärta har gått in i chocktillstånd.
Upp i mitt högre jag.
Mitt högre jag tar över rodret.
Styr, bestämt.

Och jag hör, inom mig, en ensam röst, en röst från ett spädbarn, en 6-åring, en 10-åring, en 13-åring, en 16-åring, en 23-åring, en förtvivlad röst, en röst i sorg, en stark röst, En röst i kärlek. Som tyst och högt, med tårar rinnande, ett blänk, som får tiden att stå. Vrålar.

Nu räcker det.
Nu jävlar.

Och jag är lyckligare och mer klarare än någonsin.Och i Sorg.

"Med lyckan mitt i sorgen."


Jag saknar Honom, så oerhört mycket. Det gör ont i hela mig,
Jag ser en del. Blundar för en del.
Men att Se , allt som jag såg. Hur helt otroligt Underbart allting var på väg att bli, Känna det i hjärtat. Se framtiden i den kärleken.
Då kan man inte blunda. Och det gör ont när knoppar brister. Det gör ont när en hand sträcks ut och slukar allt, tar det med sig, långt bort.
Jag saknar Henne, Även om jag vet att detta var för det bästa.
Att detta skulle till. Så saknar jag det som var. Önskar att det kunde bli Nu.
Och det gör mig ont hur det skedde och att jag inte kunde få mer respekt än vad jag fick. Utan förståelse, förklaring, kärlek eller ömsesidigt värme och medmänsklighet.
Och Jag saknar Farmor.
Jag saknar små detaljerna, jag vågar inte öppna och dricka upp den hemmagjorda saften för då vet jag att hennes spår är för evigt borta. Försvunnen, spårlöst från denna jord.
Jag saknar en del i honom. Mänsklig vore jag inte annars. Självklart fanns där stunder som var i magi. I värme. Hade det inte varit det hade han aldrig kunnat såra mig så som han gjort. trampat, spottat och sparkat på hela mitt väsen. Han hade aldrig kunnat göra det om jag Inte tillåtit det. Därför klandrar jag dig Inte. För var du gjort. Även om det var "fel", fast det vet du.
Det har nu gått över ett år sedan det började.

Men det är bara det senaste halvåret alla "förluster" "uppbrott" varit. Ett halvår i ren sorg, i ren smärta.
Om man pratar på ett andligt sätt så är det inte för allt som hänt, utan en urtids smärta och sorg över vad jag gjort mot mig själv i alla tider.
Hur jag trampat på mitt hjärta, hela mitt väsen. Förnekat det jag ska göra, den jag är. Sen är bara händelserna och människorna man möter en spegling på detta.

om någon annan...;
"Jag sökte mig själv och fann mitt hjärta.."
*och ändå lämnade du kvar hjärtat.*
*Du möter kärleken i mig men du flyr den, lämnar de, varför flyr du möjligheten till kärlek? du är värd den.*


Jag har mött folk den senaste tiden som haft noll respekt för mig, slängt mig och mitt hjärta som en trasdocka.
Kanske dags att jag slutar behandla mig själv så här och där med automatiskt avsäger andra rätten att göra det.
Enough is enough.

Lev i Kärlek.
Andas i Kärlek.
I Värme, Kraft, Ljus.
Styrka.
Trygghet.
Balans.
Jag är På Väg.
Integrerar.
Tar Bort.
Älskar
Lever.
Skrattar.

Tar det med en klackspark.
Det är inte lätt att göra livet till vad det är, enkelt och lätt.

Ha en sjukt fantastiskt Tisdag.

För det är jäkligt mysigt idag må jag säga.
Lite halvtaskigt härligt färglatt mysigt höskrusk.
För att fullända, tänder jag nu en brasa, brygger ännu en kopp kaffe.
Och njuter av lugnet som är Just Nu..

 


Much Love.

//

 


I know the kind of beast that i´v become

"Why do we always haunt each other down?"

mjo, mjo..

är lite smått uttråkad, och rastlös, mycket jag vill ha gjort och samtidigt inget alls!!

möhö

mmm det är frågan,

"Why do we always haunt each other down?"
"Why do we always smoke those cigarettes?"

Ibland är man så galet självdestruktiv, jag kan vara det.
Och har varit det väldigt mycket.

Allting bottnar i dålig självkänsla, inget själv värde.
Och tyvärr är det så hos dom flesta människor idag.

Dom flesta tar tag i det så där runt 40, den gamla klassiska, livet börjar vid 40, det är då folk inser, nä men så här ska det inte vara, barnen utflugna med mera, plötsligt stirrar verkligeheten en i ansiktet.

I got news for you,
Livet pågår.

Hela tiden.
Lev det då.

jag tog tag i det lite tidigare, börjar med den inre resan nu,
tänkte jag tar den värsta skiten först nu så jag kan leva mitt liv till 100% fullt ut, jag vill inte missa något!
Rätt skönt att ha det gjort.

Shit vad jag känner tacksamhet nu.

Medveten.
Villkorslös.
Kärlek.
Therese <3orglin.

Sen pågår den inre preocessen alltid, det är det som är skönheten med det hela, du slutar aldrig att utvecklas och växa som människa.

woohoooooo love life.

Jag vill ut och åka pulka, ha snöbollskrig ochgöra snölyktor och snöänglar.

Livet är en tecknad serie som du själv är författaren till <3

Mitt liv är Humor.

HappyHappyHappy Girl! :)

Lunch?

Kärlek!!

Stay In Love People!!

Sköt Om Er!
//





'Cause I saw the end before we'd begun.

Jag sa till Carola i lördags morse.

Jag tror jag släppte honom nu, det känns som det.

Och jag visste vad jag skulle göra när jag åkte hem.
Har vetat länge.

'Cause I saw the end before we'd begun

Men det är klart att det smärtat ändå.
Det är däremot inte min smärta lika mycket som det är någon annans.
Jag känner någon annans smärta en hel del, och jag vet vem jag är, jag är stark i mig själv.

Därför vet jag att osäkerheten inte är min
ingen Tro på sig själv är inte min.
Smärtan är inte min.

Inte så starkt I alla fall.

Jag vet vem jag är, vad jag vill.
Jag är oerhört säker och stark i mig själv.


Dom två första veckorna efter att vi träffats.
Herregud.
Det var minst fyra år sedan jag mådde så dåligt.
Jag var så jävlar i det i botten.
Så djupt nere i skiten har jag inte varit på hur länge som helst.

Jag har aldrig ens känt en liten uns av den smärta sen jag började hos frank och carola och det är 2 år sedan.
Amanda blev också väldigt ställd och rädd skulle jag tro.
För plötsligt blev jag, Therese Borglin, svag, osäker och suddig.
inget hon kände igen hos mig!
Jag kände det i varenda fiber i kroppen och det var så starkt att jag inte ens kunde urskilja om det var mitt eller någon annans, det var mycket därför jag föll.
Tänker bli väldigt personlig nu.

Och säga och även berätta att det sexuella är mer känsligt än vad vissa tror, men många vet också, i min omgivning att när man har sex med någon så speglar man varandra själsligt. Man går rakt in i den andra människans energi, som det vore din egen.
För kvinnor är det extra mycket.
För Kvinnors energi är mottaglig och Män är Givande.
"Kort kan man säga att yin är mottagande inåtvänd kvinnlig energi medan yang är utåtriktad aktiv manlig energi." Källa
Och jag som redan är Känslig, Sensitiv och sedan Kvinna.
Vi kryddar på soppan med en liten period av ett svagt batteri på bekräftelse och sedan slänger vi på en nypa sexuellt umgänge.
vips. Voila, det doftar ljuvligt, smakar ljuvligt mmm..

Morgonen efter, den dära söndagen i Slutet av Juli för så längesedan.
Sa jag till Amanda.

"Haha nä, han är absolut inte något för mig, han är alldeles för osäker på sig själv, han har ett grymt dåligt självförtroende och självkänsla"
Det var så otroligt tydligt.
Och då var jag fortfarande stark i mig själv.
Sedan vände det.
Och jag blev svag.
Och det var meningen och jag är tacksam för det för det har gett mig otroligt mycket.

Som jag alltid säger, jag ångrar aldrig någonting.
Och jag är galet tacksam!

Tillbaka till saken.
Jag har sett slutet hela tiden.
Vi kommer in på det här med medvetenhet och känslor igen.
Herregud liksom jag har vetat, när och att det ska komma til the end.
Men man får ju njuta så länge det varar.

Jag kände att någon försökte få det till att rinna ut i sanden.
Och dååå tände Therese till faktiskt.
Så jävla Fegt!
Hahahahah herregud människa, vem tror du att du är som kan göra så med mig??
Vem och vad tror du att jag är.

Jag hade tänkt att jag skulle ta ett avslut face-to-face.

just nu sitter jag mest och flinar,
haha jag menar vad är det för stil?
Fegt

men nä, jag förstår faktiskt.
Jag ser som vanligt allt med kärlek
Men jag måste också stå upp för mig själv, sätta ner foten, det är viktigt!

Något som dock slår mig är, hellre dumpa än att bli dumpad.
För jag vet om att jag inte är den enda som har känt att the end is near liksom.
och än en gång, fegt.
Grow some balls.

Girls have got balls. They're just a little higher up that's all-joan jett

Maha!

Det jobbar just nu inom mig känner jag, lite skakis och frusenheten sätter in.
men det är bra, det håller på att släppa nu.
Lite transformation är aldrig fel.

Känner också att det är något annat som är påväg in.
Underbart.
Eller nä, någon annan.
Hoppas jag.

I alla fall, jag ser på livsprocessen med kärlek, det är galet underbart.

Det komemer en tid nu som handlar om mig.
Jag vill bara har värme, kärlek och glädje i min omgivning, det är det jag ger, dom som vill vara med i denna underbara värld.
Varsågoda att joina.

Lite motto typ,
The heart has reasons that reson cannot see.

Och sen säger jag bara,
livet är enkelt!
det är meningen att det ska var enkelt, det är bara vi själva som klyddar till det.
Det ska inte vara allvarligt och seriöst, det är enkelt lekfullt glädje.

Så jag säger


Why So Serious!!??


Slappna av och lev i glädje, ha roligt, lekfullhet
Det är allt jag vill, ha roligt, leva.

Jag vill känna så mycket glädje jag kan känna så jag lever därför fullt ut till 110%.
Då är jag också alltid 110% glad!
Aldrig bara 50% glad.
Det är bara tragiskt liksom!




Och det var väl allt för mig just nu
Haha :P

Ha det underbart!
Slappna av.
Lev.
Ta inte allt så jävla seriöst!
Njut av glödjen istället
Put a smile on that pretty Face Darling!!

Nu måste jag kissa, damn coffe..



Livet är helt enkelt bara Enkelt!




jag vill även påminna att tjejen som skriver detta har gått igenom över 10 år av psykisk en del fysisk misshandel,
hon har kommit hem och sett en yxa i dörren,
hon har fått höra att hon är inget annat en en hora,
hon är inget värd,
hon har varit nertryckt,
suttit och skurit sig själv,
hon har inte velat leva,
hon har provat droger,
hon har haft folk som stått och tryckt henne mot väggen och sagt att hon inte är något värd ,
hon är värdelös,
kommer misslyckas,
hon kan inte klara det själv.
Sitter hon, Alltså Jag och säger att livet är enkelt, så är det fanimej det!!!
Kärlek.




Ta Hand Om Er och varandra!!
//


Att Älska och att Älska.

Sitter nu i soffan.
Ny duschad och fräsch, i mina Älskade Mjukis kläder.
Aj Löve!
Och Saknar faktiskt måste jag säga.
Saknar Kärlek.
Hur nu det kan gå till.

Jag pratade igår lite om spegling, bekräftelse och så.

Christina Aguileras Låt I Am.
Är så bra och hon sjunger bland annat
"Im not needy, I just Need you to see me."

Tycket att det kanske bli lite till det extrema igår.
Men förklarar lite igen.
Det här med att man behöver bekräftelse fårn andra.
Alla har vi ett bekräftelsebehov. Så är det bara.
Face It.
Men andra mer och andra mindre.
Vissa behöver jobba med det för dom har ett sjukligt behov.
Jag har haft det.

Men vi behöver alla speglingar och bekräftelse.
Som jag sa igår, så spelar det ingen roll hur många gånger vi står och säger det till oss själva, jag älskar dig, jag älskar dig, eller vad det nu kan vara, du är vacker, speciell, unik. Helt jävla underbar.
För får vi inte se oss själv i speglen och se att det är sant. Så blir det svårt efter ett tag.

Men det viktiga i det här
Är att vi måste lära oss att bekräfta oss själva!
För det spelar ingen roll om vi ser det i speglen, blir bekräftade och speglad.
För om vi inte tror på det själva, i hjärtat.  Så blir det ändå ingen sanning.

Och varför inte säga till folk vad vi tycker om dem, vem som helst när som helst??!!
Varför inte sprida mer kärlek, ljus och Värme i denna Världen.
Varför inte berätta för denna dära vad ni känner för den.
Vem som helst, den som har den där speciella platsen i hjärtat, någon som griper tag i er.
I er själ. Den Unika.
Eller den galet trevliga busschaffören eller servitrisen.
Eller Han som står i kassan på Preem?

Eller till mig..?


Men det handlar om Balans.Som allting annat
Det får inte bli för mycket, och för guds skull inte för lite.
Vilket jag kände igår.
Allt var verkligen åt helvetet.

Det är lite som ett batteri.
När det är urladdat så dör det, det funakr inte, allt blir knast.
Och om det blir överladdat så funkar det inte heller, då finns det risk för att det blir kortslutning och dör då med.
Så Lagom Darling, helst lite mer, sådär precis innan full laddat :)

Och då glider vi automatiskt in på ämnet kärlek, ock kärlek.
Att "Älska" och att Älska..
Vi pratade om det lite på kursen med John.
Egot och så.

Att hur många gånger säger vi inte Jag älskar dig till någon för att få höra det själv?
Hur många gånger säger vi inte du är så snygg! för att själva få det bekräftat?
(än en gång är batteriet laddat och man å behöver man inte heller hålla på så här, ge och ta Baby! Då är det mindre risk att det klingar falskt med.)

Försök tänka er för i detta, att när ni känner för att säga det, är det för er skull eller för att i verkligen vill upplysa denna människan om det? Och var råärliga mot er själv, det kan vara så jävla svårt!! Men helt fantastisk känsla att Helt VILLKORSLÖST  säga till någon annan.
Fan vad du är go, eller liknande
Jag Älskar Dig.
Utan att förvänta er att få något tillbaka, bara säga det för att upplysa denna om att, man gör det.

Villkorslös Kärlek.
Det är något fantastiskt men fan så svårt.
Vi Älskade Villkorslöst när vi var Bebisar. nya, vackra orörda!
Sen kommer allt annat skit fårn omvärlden in och berättar hur vi ska vara och vu ska känna om saker och ting.
Det är Måndag, måndagar ska du hata! Det är en skrämmande insikt att komma fram till att man kanske inte Älskar sina närmaste villkosrlöst.
Jag har gjort den upptäcken många gånger, aj lite jobbigt är det, men bra om man upptäcker det, då ä det bara att jobba vidare med det.
Något så typiskt på det tänkte är
tar ur eget exempel:

"Åh jag hatar när han är beter sig så, blir så jävla ledsen då"
Eller om samma person då och den tanken som fick mig att vakna.
"Att åh vad jag älskar när han är så här, sig själv(!!?) När han är så här underbar,)
Okey Therese, så du älskar bara den sidan och när han är så??.
Wake Up Girl.
Och Nu Älskar jag denna människa, helt fullt ut!
Alla sidor!
För det är just alla sidor som gör en människa, utan det ena bladet så är vi långt ifrån lika vackra och fantastiska!
Och va ärliga mot er själva när ni utforskar detta, bli inte arga och stöttanär ni läser detta. bli glada.
Se en möjlighet att ge mer "Äkta" Kärlek åt världen.


Det är nog allt jag ville säga just nu! :)
Lämna gärna tankar och funderingar!

Nu ska jag in till H-stad och omge mig av Kärlek!! :)



Älskar er!!

Take Care!
//






Vilken dag!

Ja herregud vilken dag!! Det är nästan lite pinsamt.
En sådan jävla dag.

Det är så svårt när sådana här saker inträffar och man är på jobbet.
Det är liksom värsta scenariot.
Att få ont i hjärtat på jobbet.
Man flippar helt för man har knappt någon chans alls att komma ner i balans.
Eller jo om man är van och så, men jag är inte där än.

Det är nästan som Cancer.
Det gör ju så att alla immunförsvar lägger ner.
Och det är nästan så det är när man får sådan smärta.
Man orkar inte hålla sig uppe och vara i sig själv.
Så går man där först och främst med sina kollegor och cheferna.
Sen i mitt jobb så rör du dig hela tiden bland människor och du möter nua människor hela tiden.
Nya människor som kommer in genom dörren hela tiden.
Så mycktet energier som bara strömmar in i en.
Som en icke fungerande radio som tar in alla aknaler samtidigt, det blir inte alls så bra!

Så sådana dagar borde man vara hemma.
Vilket jag är nuu.. äntligen!
Känns tio gånger bättre, men det är klart smärtan är där.. det gör ont.
Träningsvärk i hjärtat är ingen höjdare.
Blir nästan arg ockå, på mig själv och annan.
För att det blir så här.
Suta göra mig illa, jag förtjännar så mcyket mer än det.
Jag är ju faktiskt underbar.

Och ja jag behöver bekräftelse!
Så enkelt är det.
Jag är ingen bekräftelsenarkoman.
Men, det spelar ingen roll hur många gånger jag säger till mig själv att jag är vacker, får jag inte se det i en spegel, så blir det svårare och svårare att övertala mig själv.

Spegling tack Babe!
Spegla mig.
Bekräfta mig.

Annars kan det lätt bli att man hittar andra som gör det.
Fel människor.
no good.

Det är nu Lördags kväll.
Det är så skönt att ha kommit hem!
Hade planer på att åka till Amanda och hennes Hemstad.
Hon har inflyttningsfest.

Men jag kände att neeej... kanske inte om jag har mått så dåligt som jag gjort idag!! 
Ingen vidare bra ide´
Speciellt inte heller om jag har ett bekräftelse batteri som just nu blinkar på rött och är urladdat!

Hade velat få iordning här hemma.
Var hemma hos jögge innan efter jobebt, han har fått så jäkla fint.
Jag vantrivs lite nu. Beror nog mycket på att jag har det som jag ahr det här hemma.
Skulle även vilja ha gooodis. 
Det är ju Lördag.
Fast jag äter godis äny day i veckan. hehe..
Men frågan är ju om jag orkar dra på mig mjukis byxorna, var nu dom är.
Och åka och handla godis..
mmm kanske unna sig en äckligt onyttig micro pizza...

Får se om jag orkar ta mig ut och möta fler människor..
Imorgon blir de en kort dag på jobbet.
Bara 11-1630isch typ..
Underbart skönt

På kvällen hoppas hoppas jag på filmkväll Med mina KiH vänner
Jag saknar er!! <3

Ni får ha en underbart mysig Lördagskväll Älsklingar!!!

Spegla mig!!!!!!


Sköt om Er och tala om för dom ni har i er närhet vad ni tycker om dom. bekräfta dom se dom.
Det gör dom och er så mycket lyckligare.
Varför inte tala om för någon om ni tycker denna är vacker? Speciell, söt rolig, underbar? att ni tycker om dom, älskar dom?
Bara gör det! Sprid glädje och Kärlek!

Take Care!!
// 

Vad mina kursare tycker om mig

Tänkte jag skulle skriva ner vad mina kurskamrater sa om mig, finally, haha :P

here we goo...:

Shysst, Social,Glad /Andreas
Rolig Mysig Söt /charlie
Positiv, Engagerad,trevlig /E.B
Glad, intresserad, får sker att rulla /Kristoffer

Framåt, intressant, stark / Amelie
Social,positiv, skön klädstil /Justina
Egen, levnadsglad, mysig / Liz :)
Du verkar vara djup, ärlig och väldigt kul att umgås med/ Mikael

Intressant personlighet, du verkar vara en positiv tjej med hög moral! :) /kristin
Intresserad,bra lyssnare och trevlig / Andreas
Öppen,social,varm /DT
Intressant social tjej med sting /Molly

Engagerad, trevlig och Go dialekt :) / Sofie
Glad, positiv /oscar
Social, öppen, shysst /erik
Framåt, glad, snäll /matilda

Skön dialekt :) , snäll /AK
framåt glad, öppen /matilda R
Social,framåt, trevlig/ Emil
Leende som smittar, väldigt trevlig och engagerad! / Robert

Pratglad, härligt leende /eve
Energisk, positiv, trevlig /ida
Pratglad, härlig personlighet, omtänksam /mikaela
Fantastisk, genuint välvillik, underbar värme! /Anna <3!!


Vilka kamrater man har!! :):)

Nu ska jag fortsätta skriva lite! :)

Kärlek i överflöd!
Sköt om er!
//

Realize.+ And its all about meee!

Take time to realize,
That your warmth is. Crashing down on in.
Take time to realize,
That I am on your side
Didn't I, Didn't I tell you.

But I can't spell it out for you,
No it's never gonna be that simple
No I cant spell it out for you

If you just realize what I just realized,
Then we'd be perfect for each other
and will never find another
Just realized what I just realized
we'd never have to wonder if
we missed out on each other now.

Take time to realize
Oh-oh I'm on your side
didn't I, didn't I tell you.
Take time to realize
This all can pass you by!
Didn't I tell you

But I can't spell it out for you,
no its never gonna be that simple
no I can't spell it out for you.

If you just realized what I just realized
then we'd be perfect for each other
then we'd never find another
Just realized what I just realized
we'd never have to wonder if
we missed out on each other now.

It's not always the same
no it's never the same
if you don't feel it to.
If you meet me half way
If you would meet me half way.
It could be the same for you.

If you just realized what I just realized
then we'd be perfect for each other
then we'd never find another
Just realized what I just realized
we'd never have to wonder
Just realized what I just realized

OoOoOOo

missed out on each other now
missed out on each other now..
Realize realize realize..



Har haft en helt fantastiskt underbar magisk dag!
Jag har varit på topp, på botten och toppen igen, och i balans. Kan det bli bättre liksom??!!

Your sweetes downfall, I loved you first..
Beneath the sheets of paper lies my truth, i have to go..

Haft projektmöte hela dagen.
Så nu ska jag placera min söta lilla rumpa framför brasan och det ska renskrivas 2 intervjuer och sedan möjligtvis en bokreflektion.

Allt jag är och som jag någonsin kan vara är just nu.
Jag kan inte vara något annat. 
Det enda vi har är Just. Nu. Detta. Underbar. Ögonblick.
Nu.Nu. och Nu.

Ta vara på det, lev det, så mycket som du bara kan leva det.
Gör allt du kan med det, mjölka ur varenda droppe ur just detta nuet.
Känn.
Känner du.. eller hur är det underbart.

Hjärta.
Känsla.
Det är det enda rätta.

Medveten.
Villkorslös.
Kärlek.

Älska är vad jag gör, allt och Alla!



 
Your sweetes downfall, I loved you first..
Beneath the sheets of paper lies my truth, i have to go..

Samson came to my bed
Told me that my hair was red
Told me I was beautiful and came into my bed
Oh I cut his hair myself one night
A pair of dull scissors in the yellow light
And he told me that I'd done alright
And kissed me 'til the mornin' light, the mornin' light
And he kissed me 'til the mornin' light

Ack så vackert.


It all About ME!



Tänker på dig.


Vackert.


Lev.



Med humor.


Ta Det med Ro


Och flyg!



Njut även i jävligt konstiga ställningar?! haha what :P


Reach for the sky, nothing less.


Skaka Rumpa och Bli Glad!

Och glöm inte, se skönhet och kärlek i allt, varje sak, känsla, människa, händelse.





















Avslutar detta enorma inlägg med vår övning från KiH.

Jag är så Jävla bra för att:

Jag utvecklas och ser varje situation som en inlärning

Jag ser livet som något helt fantastiskt, både det tuffa och lätta

Jag gör det mest oegoistiska jag anser att det finns, att jobba med mig själv för att kunna vara det största och mesta för vår planet och mina medmänniskor!

Schwwweeet!!!

Nu. Jobba Thess!!!

Älskar Er!
Sköt om er!!
//

Jag vill ha Kärlek.

mmm det är allt jag vill ha.

Ligger i sängen nu, är väldigt trött och lite nere.

Jag börjar bli trött på dig nu, och funderar på att rensa bort dig.
Men det är så jag känner nu.
Säkerligen Annorlunda imorgon..

Men just nu gör du mig ledsen..

Eller det är ju jag själv egentligen, eftersom jag tillåter det.
Emmellanåt vet jag inte vad jag håller på med riktigt.

Får väl mig kanske en känga nästa gång jag ska till vitai.
Får se vad Frank har att säga.

Problemet är att just nu har jag börjat känna en liten djupare kärlek.. eller så är det bara inbillning.

nej nu snöar jag in mig i huvudet.

Men som jag skrivit innan...

Jag vill bara betyda något för någon.



Ägnade väldigt mycket tid åt en person i det förflutna för en lite stund sedan, mindre okey.
Klart att det väcker.

Mitt gamla liv hann ikapp mitt nya för typ några veckor sen, det var oehört obehagligt att plötsligt den grejen kom så nära intill mitt nya liv, först med en av mina bästa vänner i hennes hemstad,
det är även samma stad som jag har varit i mycket den senaste tiden och som jag håller på att utbilda mig i, som jag håller på att skapa nytt i. Harmoni, Medvetenhet och Kärlek.
Sen out of know were kom samma grej nära på min nuvarande kärleksfront.
Då blev saker och ting jävlig läskigt kan jag be att få tala om.
Vill inte blanda ihop dom grejerna noo way.... 

The past kommer ifatt en.

det verkar kanske lite luddigt men men.

Nu är jag lite hungrig.
ska göra en macka och sen krypa tillbaka i sängen igen.


Gammal gammal bild..:)

Ha det underbart!!
//

En lögn i vackert väder i ett övergivet hus.


If I'm a bad person, you don't like me
Well, I guess I'll make my own way
It's a circle, a mean cycle
I can't excite you anymore

Where's your gavel? Your jury?
What's my offense this time?
You're not a judge but if you're gonna judge me
Well, sentence me to another life

Don't wanna hear your sad songs
I don't wanna feel your pain
When you swear it's all my fault
'Cause you know we're not the same
No, we're not the same, oh, we're not the same

We're the friends who stuck together
We wrote our names in blood
But I guess you can't accept that the change is good
It's good, it's good

Well, you treat me just like another stranger
Well, it's nice to meet you, sir
I guess I'll go, I best be on my way out

You treat me just like another stranger
Well, it's nice to meet you, sir
I guess I'll go, I best be on my way out

Ignorance is your new best friend
Ignorance is your new best friend

This is the best thing that could've happened
Any longer and I wouldn't have made it
It's not a war, no, it's not a rapture
I'm just a person but you can't take it

The same tricks that, that once fooled me
They won't get you anywhere
I'm not the same kid from your memory
Well, now I can fend for myself

Don't wanna hear your sad songs
I don't wanna feel your pain
When you swear it's all my fault
'Cause you know we're not the same
No, we're not the same, oh, we're not the same

Yeah, we used to stick together
We wrote our names in blood
But I guess you can't accept that the change is good
It's good, it's good

Well, you treat me just like another stranger
Well, it's nice to meet you, sir
Well, I guess I'll go, I best be on my way out

You treat me just like another stranger
Well, it's nice to meet you, sir
Well, I guess I'll go, I best be on my way out

Ignorance is your new best friend
Ignorance is your new best friend
Ignorance is your new best friend
Ignorance is your new best friend

Well, you treat me just like another stranger
Well, it's nice to meet you, sir
Well, I guess I'll go, I best be on my way out

You treat me just like another stranger
Well, it's nice to meet you, sir
I guess I'll go, I best be on my way out.




Can't win your losing fight
all the time

How did we get here?
when I use to know you so well
How did we get here?
Well, I think I know


Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg

Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen

Jag gav upp för länge sen



Håll i mig hårt och håll mig nära
ge mig en sista chans
Minns att jag en gång var din kära
är det mycket att begära

När musiken dör ut
och dansgolvet töms ska jag stå
ensam kvar, det är slut
förkrossad ska jag se dig gå



and last but not least med tårar som strömmar.


I'm so tired of being here, suppressed by all my childish fears
And if you have to leave, I wish that you would just leave
Your presence still lingers here and it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me

You used to captivate me by your resonating light
Now, I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts my once pleasant dreams
Your voice it chased away all the sanity in me

These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me

I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me, I've been alone all along

When you cried, I'd wipe away all of your tears
When you'd scream, I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years


you still have all of me, me, me







Sköt Om er!
//

Underbart!

Vilken jävla dag säger jag bara-
Tänket att detta skulle bli en lång helg och oj vad lång den äärrr!!
:P

Fulkomligt badade i smärta på jobbet idag!
Hade så ont i hjärtat att jag mådde illa, helt sinnesjukt.
Ringde min Älskade Isabel i ren panik och fick lufta lite.
Skönt.

Och detta har jag kommit fram till.
Jag umgås bara med folk som är i sitt hjärta.
Inte med dom som stänger av.
Jag märker det direkt, och jag känner mig äckligt tom och krossad när detta händer.
Det är inte okey att stänga av sitt hjärta mot någon annan. Ajaj säger jag bara.

Så det är i alla fall slutsatsen.
Det är så otroligt viktigt att välja vem man umgås med för sitt eget välmående, och även att kommunicera med varandra. Både i tal och via sitt hjärta.
Mitt hjärta märker direkt när det inte får någon respons från det hjärtat som jag umgås med och då smärtar det.

Och jag försöker göra Allt för att fortsätta hålla mitt hjärta öppet, och låta känslorna flöda.
Men det är Fucking svårt!!
speciellt för mig,
Jag har upplevt galet mycket smärta i mitt liv, och jag har varit en expert på att stänga av, och jag gör det aldrig igen, det vill jag lova!
Så varje gång enna smärta slår till så går det ju automatiskt direkt, mitt hjärta min själ hela mitt väsen stålsätter sig stänger sig och försvarsmekanismerna går igång.
Har man levty så i hela sitt liv så är det fan inte lätt att ändra denna dåliga vana.
Men jag försöker.

Så jag hade ett par timmar på jobbet som var svåra ikväll, men jag lever, ooh vad jag lever, med hela mig.
Mitt hjärta, min kropp, min själ.

Som vanligt.
I Go All In in this life, you other skittish, känslokalla fega människor, go fuck yourself.
Ursäkta språket.
Jag menar försök lev i kärlek människor, istället för i era rädslor.. ;D

Nu ska denna underbart otroligt härliga vackra älskvärda människa (för att inte tala om snygga!!)
gå och njuta av en lång dusch, sedan krypa ner i en myyysig säng, med en helt underbar bok och bara njuta av att är så pass långt kommen i min utveckling som jag är.
Och för att jag Är.
Kärlek.




Sköt Om Er!!
//

Med tanken på förra inlägget

så måste jag ju ta en sång text till!! ^^
Har publicerat denna innan, men den passar så bra just nu.
Gåshud, älskar denna låten!'Lovelovelove!!


Beth Hart-Learning to Live.


I keep my head on straight
And my eyes wide open

I try to move forward
Wishing and hoping
I took a hold of myself
In the middle of November
Don’t you look back now
Is all I can remember

I feel like I’m leaving
Like I’m leaving home
Like the clouds are parting, and I’m not alone

I’m learning to live
Living to learn
Starting to sing my song
Right, or wrong
Breaking away
Setting me free
Free to be, my own me
I’m learning to live


I got my vanity crisis
From my beautiful mother
I’m not gonna go there
I’m anything other
Take another deep breath now
It’s just one more hurdle
I’m breaking this line
Before it comes full circle

I feel like I’m leaving
Like I’m leaving home
Like the clouds are parting, and I’m not alone


I’m learning to live
Living to learn
Starting to sing my song
Right, or wrong
Breaking away
Setting me free
Free to be, my own me

I found a place, where I can lay my shit down
Somewhere that I can finally be myself - be myself


I’m learning to live
Living to learn
Starting to sing my song
Right, or wrong
Breaking away
Setting me free
Free to be, my own me
I’m learning to live








Sen blir jag lite sådär nostalgisk och hoppar som bara therese kan göra :P
Rakt till en låt med handling om det förflutna :P
why not liksom :P

Beth Hart detta också fast med Leave the light on.


I've seen myself, with a dirty face
I've cut my luck, with a dirty ace

I leave the light on
I leave the light on

I went from zero, to minus ten
I drank your wine, then I stole your man
I leave the light on
I leave that light on

Daddy ain't that bad, he just plays rough
I ain't that scarred, when I'm covered up

I leave the light on
Yeah, I leave the light on
Little girl hiding underneath the bed
Was it something I did? Must be something I said
I leave the light on
I better leave the light on


'Cause I wanna love
And I wanna live

Yeah, I don't know much about it
And I never did - no, no

17, and I'm all messed up inside
I cut myself, just to feel alive

And I leave the light on
And I leave the light on
21 on the run, on the run, on the run
From myself, from myself and everyone
I leave the light on
I better leave the light on



'Cause I wanna love
And I wanna live
Yea, I don't know much about it
And I never did
I don't know what to do
Can the damage be undone?
I swore to God that I'd never be
What I've become


And lucky stars, and fairy tales
I'm gonna bathe myself, in a ocean well
Pretty scars from cigarettes
I never will forget - I never will forget

I'm still afraid, to be alone
Wish that the moon would follow me home
I leave the light on
Yeah, I leave that light on

I ain't that bad, I'm just messed up
I ain't that sad, but I'm sad enough

'Cause I wanna love
I wanna live
No, I don't know much about it
And I never did
I don't know what to do
Can the damage be undone?
I swore to God that I'd never be
What I've become

I leave that light…
I leave that light…
I leave that light on

God bless the child, with the dirty face
Who cuts her luck, with a dirty ace
She leaves the light on
I leave that light on















Kääärlek!!
Ta Hand Om Er!!
//

En liten bit till!

Jooooo meen!!! :):)
Jag har kommit en bit till på vägen!
Idag började väldigt bra.

Sedan kom jag i kontakt med some ooold shity stuff!
Och jag bara snapped.
Pang sa det, rakt ner. ajajaj.
Men jag tog den smärtan och förhoppningsvis är färdig med det nu.
Sedan blev det bara bättre och bättre.

Och jag Therese, överträffade än en gång mig själv.
Trodde inte att jag kunde göra det fler gånger ;P
men joooo, jag överträffade mig själv så att jag blev så förbluffade.
Aldrig har jag nog handlat så osjälviskt och klokt och ärligt någongång. (eller jo det har jag nog. :P)
För att genom att tänka enbart på mig själv och min lycka och min kärlek
så öppnade jag även för andra att ta sina beslut utifrån sig själva.
Och det är så det ska vara.
Jag satte mig så galet objektivt och som tredjeperson så det var, ja galet.
Trots att jag var i det hela.
Im so god damn goooood!!

Jag är en helt underbart speciell människa.
Jag är jävligt bra,klok och vettig.
Jag är enbart värd det bästa.
Jag blir nästan lite förvånad själv över hur långt jag har kommit.
Tänk bara på vart fan jag har varit en gång i tiden...... isch isch.
Men jag är stolt över det.
Jag har lärt mig mycket och skulle kunna sitta och prata i timmar med folk om visdom, personlig utveckling och allt det dära.
Men det viktigaste som jag även delar med mig till alla är att Älska.
Det är allt som är något här i livet.
Stäng aldrig ditt hjärta, dina känslor.
Älska från djupet.
Allt och alla.
Rädslan har många svar, sanningen bara ett.
Följ dina känslor, så om dom tar dig till det djupaste helvetet någonsin, så är det det som är meningen just då. rid på den vågen drunkna inte i den. Se lärdomen i det istället.
Hur mycket du växer av det.
Följ hjärtat och dina känslor, nothing else.
Om du inte tror så ta och titta på mig!
Hur jävla lycklig är inte jag, hur bra mår inte jag, allt genom att Älska av hela mitt stora hjärta ändå ifrån själen.
Följer mina känslor. Och Jobbar med mig själv, jämt och ständigt.

The greatest thing you´ll ever learn, is just to love, and beloved in return.

We only got one shot, all to win, nothing to loose
Only Suckers wander around, playing some kind of game
Get it done already.

And thats that people.
Och för att upprepa mina så väl sagda ord:


Im going All in, in life.
We only got one shot, all to win, nothing to loose
Only Suckers wander around, playing some kind of game
Get it done already.


Booooya!
Ack vad jag är bra ibland.


Jag har dock lite mer smärtor att släppa tror jag, mitt hjärta är lite stressat(men vackert som fina amanda talade om för mig)
Så jag har laddat upp och ska nu krypa ner i min underbara säng och titta på en bra bra film som berör.
Till råga på allt ser det ut att bli riktigt mys väder!
Tack universum! :)


,



Sköt om er allihopa!
Ta hand om er och varandra!
Lev,andas,skratta och gråt i Kärlek.
Jag är Lyckligare än jag varit på länge!
Woord Human!!

//



Vad Hände?


För ca tre veckor sedan, var jag Therese, glad, sprudlande, galet fylld av kärlek och sådär speciellt som bara Therese kan vara.(nu är jag förvisso alltid therese, man kan aldrig vara någon annan än sig själv oavsett.)
Sedan hände något.

Det är lite uppochner.
Gamla grejer har börjat spöka.
Minnen, personer, saker

Jag är inne iscensättning som suger fett hårt.
Och som jag vet att jag måste ta mig igenom.
Mitt självfötroende har allti varit hyfsat, men min kära självkänsla är ju som den är, och har varit som den har varit.
Trodde dock att den var bäst nu, men som sagt, något hände.
Jag får just nu mycket bekräftelse på mitt yttre, men är totalt försummad med det inre, ingen bekräftelse alls.
Och det är The story of my life.
Och oj vad det svider, jag är helt lost, tappar mig själv var och varannan minut.
Och förmodligen precis vad jag behvöer, men fan vad ont det gör.

Im not needy I just need you to see me.

Men det är bara att ta tag i smärtan och få bort den. Jag har ju faktiskt en big chans här nu att förslösa gamla smärtor och känslor. Kan vara rätt skönt att ha dom ur vägn en gång för alla. Fast vissa är så djupa att dom förmodligen kommer vara där i hela livet.
Men det är ju också dörfär vi är här.
Jag älskar livet.
Utvecklas, lära.

Sen blir jag ju sådär äckligt sentimental och 10 gånger värre på kvällen, som alltid.
Så nu sitter jag här och lyssnar på old songs oh bara är.
Isch!
men men, jag ler genom smärtan och tårarna. Jag växer.



Passar bra med texten som jag har i headern till min blogg.

I Am med Christina Aguilera

I am timid
And I am oversensitive
I am a lioness
I am tired and defensive
You take me in your arms
And I fold into you
I have insecurities
You show me I am beautiful

Love me or leave me just take it or leave it
It's not that I'm needy just need you to see me
Take me, free me, see through to the core of me
Take me, free me, there will be no more pretending


I am temperamental
And I have imperfections
And I am emotional
I am unpredictable
I am naked
I am vulnerable
I am a woman
I am opening up to you

Love me or leave me, just take it or leave it
It's not that I'm needy, just need you to see me
Take me, free me, see through to the core of me
Take me, free me, there will be no more pretending

Now I stand before you with my heart in my hands
I'm asking you to take me just the way that I am


Please lay down your arms
Do you know me?
Make me feel safe from harm

Oh just take me, free me, see through to the core of me
Take me, free me, there will be no more pretending


I am temperamental
And I have imperfections
And I am emotional
There'll be no more pretending




En annan sentimental-känna-igen-sig-låt-som-går-rakt-in-i-hjärtat.

Leave the light on-Beth Heart

I've seen myself, with a dirty face
I've cut my luck, with a dirty ace 
I leave the light on 
I leave the light on
I went from zero, to minus ten 
I drank your wine, then I stole your man 
I leave the light on
I leave that light on

Daddy ain't that bad, he just plays rough
I ain't that scarred, when I'm covered up 
I leave the light on

Yeah, I leave the light on
Little girl hiding underneath the bed
Was it something I did? Must be something I said 
I leave the light on
I better leave the light on

'Cause I wanna love 
And I wanna live 
Yeah, I don't know much about it 
And I never did - no, no 

17, and I'm all messed up inside 
I cut myself, just to feel alive 
And I leave the light on
And I leave the light on
21 on the run, on the run, on the run
From myself, from myself and everyone 
I leave the light on
I better leave the light on

'Cause I wanna love 
And I wanna live 
Yea, I don't know much about it 
And I never did
I don't know what to do
Can the damage be undone?
I swore to God that I'd never be
What I've become

And lucky stars, and fairy tales 
I'm gonna bathe myself, in a ocean well 
Pretty scars from cigarettes
I never will forget - I never will forget
 

I'm still afraid, to be alone 
Wish that the moon would follow me home 
I leave the light on 
Yeah, I leave that light on


I ain't that bad, I'm just messed up
I ain't that sad, but I'm sad enough


'Cause I wanna love 
I wanna live 
No, I don't know much about it 
And I never did
I don't know what to do
Can the damage be undone?
I swore to God that I'd never be 
What I've become

I leave that light…
I leave that light…
I leave that light on

God bless the child, with the dirty face
Who cuts her luck, with a dirty ace
She leaves the light on
I leave that light on


Sköt om er och Varandra!
Kärlek as always! <3
//

Att ta Ansvar för sig själv och sina egna känslor.

Det är något folk måste börja göra, sluta lägga över det på andra, anklaga andra för sitt eget ovälmående(therese ord :) )
Folk pratar om att man inte ska vara ego, jag brukar ju säga tvärtom, men sen beror det på hur man definerar ordet ego.

Jag tycker att man ska tänka på sig själv när det handla om att sätta sig själv och sitt eget välmående först för att vara så mycket människa och kärlek som möjligt för sina medmänniskor!
För gör man inte det, tänker på sig själv, mår bra, jobbar med sig själv, då är man inte heller allt man kan vara för sina älskade.
Och det skulle jag vilja påstå är lite ego.
Vissa hjälper andra mer än sig själv, sätter sig själva åt sidan och gör allt för att hjälpa andra. (på halvdant sätt eftersom dom själva är trasiga.)
Detta för att få en sorts bekräftelse på sig själva, tillfredställelse, att känna att man duger, att man är bra.
Egoistiskt med andra ord.
För man gör det inte för andra,sig själv och hela universum, utan för enbart för sig själv, Även om man inte är medveten om det.

Och jag är inte ute efter att smutskasta folk, anklaga och säga, du är egoistisk din jävel!
Detta är ett mera kärleksfullt sätt att tala om vad jag tror på, min Sanning. Att informera för att sprida kärlek och medvetenhet, att hjälpa andra till kärlek och sig själv så att denna jord vi lever på kan bli bättre.
Och dom som verkligen tar åt sig av detta på ett negativt sätt, det är inget ni ska identifiera er med, det är endast ert ego, huvudet som talar. Och det är speciellt er som inlägget riktar sig mot.

I´v been to hell and back.
Det är en fucking lång smärtsam och jävlar i det vad jag har hatat den vägen så många gåner, bara velat skit i allt.
Men när man väl har börjat, så kommer man aldrig sluta, för man har fått en smak, en lukt, en känsla av inre frid, Kärlek, Och den är värd Allt.
Och jag ramlar hela tiden.
Jag har aldrig påstått att jag är perfekt, medveten, kärleksfull utan fel och brister. nej gud nej. Det vill jag aldrig vara heller, vilket tråkigt liv.
I never said I was an angel.
Det är så livet ska var, upp och ner. Det handlar bara om hur du tar det, vad du gör av situationen.
Man ska Agera inte Reagera!

Jag Älskar Er allihopa därute! Så galet mycket!
Rent ljus och kärlek till allihopa min kära medmänniskor!!

Im gonna keep on singing the soundtrack of my life.



Sköt om Er!!!!
//

that's what happens when a tornado meets a volcano, me beinge the tornado.

My past.
Dom flesta vet att jag växte upp under håra familjeförhållande.
10 års psykiskmisshande,trakasserier, några slaps här och där, för att kortfatta mig.
Det sätter sina spår.
Många gånger har jag sagt att jag hellre velat ha mer stryk och skippat det psykiska.
Det psykiska sätter spår och är som aldrig riktigt läker helt.
Men guud så mycket det har gett mig också.
Nu när man kommit ut på andra sidan.
Ser heheten, bilden det otroligt vackra pusslet av mitt liv som skapas.
Det är långt ifrån klart, men det är något av de vackrast pusslet jag sett, det fascinerar mig.

Hela min barndom är ju en sorts icensättning, precis som allt annat nästan.
Dom flesta som växt upp i ett sådant här hem, och dom är många mina vänner.
Ni skulle bara veta vad som händer bakom stängda dörrar.
Psykisk misshandel är större och farligare än vad man vet om, det syns inta alls lika mycket utåt heller.
I alla fall, när man växt upp i ett sådant hem så går man ofta ut i livet och hittar en man/kvinna som är lik den som misshandlat en när man var yngre.
En icensättning.
Så gjorde även jag då.

Aldrig glömmer jag de tiden, så underbar, så hemsk. Och den kommer alltid sitta inristad i mitt hjärta.
Jag kommer aldrig över Honom med ett stort H.
Det vackraste mörkaste hatiska kärlek jag någonsin sett.



Har nyss hittat en ny favorit låt! som är så galet bra!
Ger mig rysningar.
Och den beskriver ett destruktivt förhållande väldigt bra.
Speciellt börja av låten.
Svaret att-  I like the way it hurts är så klockren.
Det är precis så det är.
Har man växt upp med den smärtan, så vill man ha den. Det är det enda man vet om, man känner sig tygg med. Som man tycker om. Som man vill ha.
Likadant med när hon sjunger I love the way you lie.
Har man växt upp med lögner svek älskar man det.
Det är det ända man vet det ända man är säker på.
Jag vet vad jag pratar om.
Dom som nekar detta är fortfarande inne i sitt, har inte kommit ut på andra sidan.
All kärlek till er.
Be strong.





Just gonna stand there and watch me burn?
Well that's all right because I like the way it hurts!
Just gonna stand there and hear me cry?
Well that's all right because I love the way you lie!
I love the way you lie!


I can't tell you what it really is, I can only tell you what it feels like
And right now it's a steel knife in my windpipe
I can't breathe but I still fight while I can fight
As long as the wrong feels right it's like I'm in flight
High off her love, drunk from my hate, it's like I'm huffin' paint

And I love it the more I suffer, I suffocate
And right before I'm about to drown, she resuscitates me, she fuckin' hates me
And I love it, "wait, where you goin'?"
"I'm leavin' you," "no you ain't come back"
We're runnin' right back, here we go again

So insane, cause when it's goin' good it's goin' great
I'm superman with the wind in his back, she's Lois Lane
But when it's bad it's awful, I feel so ashamed I snap

Whose that dude? I don't even know his name
I laid hands on her
I never stoop so low again
I guess I don't know my own strength


Just gonna stand there and watch me burn?
Well that's all right because I like the way it hurts!
Just gonna stand there and hear me cry?
Well that's all right because I love the way you lie!
I love the way you lie!

You ever love somebody so much you can barely breathe?
When you with em you meet and neither one of you even know what hit em
Got that warm fuzzy feeling
Yeah them chills used to get em
Now you're getting fuckin' sick of lookin' at em
You swore you'd never hit em, never do nothin' to hurt em
Now you're in each other's face spewin' venom in your words when you spit em!
You push pull each other's hair
Scratch claw hit em throw em down pin em
So lost in the moments when you're in em
It's the face that's the culprit, controls you both
So they say it's best to go your seperate ways
Guess that they don't know ya
Cause today that was yesterday
Yesterday is over, it's a different day
Sound like broken records playin' over
But you promised her next time you'll show restraint
You don't get another chance
Life is no nintendo game, but you lied again
Now you get to watch her leave out the window
Guess that's why they call it window pane


Just gonna stand there and watch me burn?
Well that's all right because I like the way it hurts!
Just gonna stand there and hear me cry?
Well that's all right because I love the way you lie!
I love the way you lie!

Now I know we said things, did things, that we didn't mean
And we fall back into the same patterns, same routine
But your temper's just as bad as mine is, you're the same as me
When it comes to love you're just as blinded
Baby please come back, it wasn't you, baby it was me!
Maybe our relationship isn't as crazy as it seems?

Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano

All I know is I love you too much to walk away though

Come inside, pick up the bags off the sidewalk
Don't you hear sincerity in my voice when I talk?
Told you this is my fault, look me in the eyeball
Next time I'm pissed I'll aim my fist at the drywall
Next time there won't be no next time!
I apologize even though I know it's lies
I'm tired of the games I just want her back
I know I'm a liar if she ever tries to fuckin' leave again
I'ma tie her to the bed and set this house on fire!

// Eminem ft rihanna-Love the way you lie.
En perfekt beskrivning av ett destruktivt förhållande. Det är som att han har tittat på Det förhållande och skrivit rakt av.
Jäkligt skön låt måste jag säga.











Nu måste jag gå till jobbet!! :)

Sköt om er allaihopa!
kärlekkärlekkärlek!
//

Tidigare inlägg
RSS 2.0