Äntligen.

Jag kan äntligen äntligen få lov att krypa ner under täcket.
Där jag trivs allra bäst.
Under mitt täcke.
I alla fall just nu.
 
Ångesten kom krypandes i Fredags.
Var bara allmänt låg och deppig.
Och det fortsatte in på lördagen.
Blev ju inte bättre för att planer ändrades, men efter mycket om och men kom jag iväg till Malmö och min Älskade.
Vad jag behövde det!
Det blev inte många timmar, och de få vi timmar vi fick mådde jag tyvärr inget vidare.
Fick så ont i bihålorna och huvudet under kvällen av tårarna och ångesten, näsan täppte igen helt.
Så jag mådde verkligen pyton. Ångest nivån steg.
Men det var uthärdligt eftersom jag fick vara hos Fredrik, det brukar ta udden av det.
Men jag hade så svårt att somna..
Huvudet snurrade i hundra nittio och det var faktiskt värre än det varit på länge.
Men lyckades somna vid 2, halv 3.
Sen ringde klockan 6...
Och 10 i 7 gick tåget mot jobbet igen..
Fick sovit lite på tåget och på rasten idag.
Men faaan vad skönt det är att äntligen få försöka koppla av lite..
 
Är ledig till Tisdag kväll efter detta passet, så det är guld.
Ska ta igen mig fett mycket.
Andas andas andas och försöka landa i mig och mitt.
 
Känner mig nästan klaustrofobisk i mitt eget liv ibland.
 
Och just nu behöver jag verkligen space, till lugn och ro.
Känner mig ofta så stressad och förpliktad till alla.
Att leva det liv som förväntas av en.
 
Ibland blir det för mycket för mig.
 
Jag vill ha frid, hjärtkontakt, själskontakt.
 
Jag behöver just nu komma ikapp.
 
Det är så så mycket jag "behöver" få gjort.
Har knappt hunnit landa ifrån Boom än.
Eller sommaren.
Jag behöver Landa och komma ner och sen fokusera framåt på vad som ska göras.
 
Jag måste åka till Farfar, Pappa, min lilla lillebror och My. Har inte träffat någon av dem på månader. Och de är de viktigaste jag har i mitt liv. Och en del andra släktingar. Några vänner som jag egentligen skulle försökt träffa i sommras när jag hade semester. Men de veckorna försvann. Vänner jag inte sett på år.
År som bara försvinner.
Sen måste jag ta hand om mig själv också, mitt liv, mitt hem, mina kisar, min själ, mitt hjärta, min framtid.
 
Barnmorska kanske..?
 
 
Älskar er så mycket så mycket.
Va rädda om varandra.
Puss.
 
 
 
 
 
 
 
 
Mina älskade Syskon och min Man.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0