Djupet, öppenheten, högheten, alltet.

 

Det är inte många som kan följa med hit, inte många som förstår.

Det är också det som göra saker och ting extra tufft, att inte många kan eller orkar följa med ut dit.

Se det man ser, förstå det man förstår.

Frustrerande, men varför behöver man andras bekräftelse och att andra kan se det, att andra kan följa med en så långt ut.

Man behöver vara sin egen bästa vän, allt man har är sig själv.

Man föddes ensam in i världen, och ensam måste man gå.

Så jag går, fortsätter, ensam. För det är allt jag vet att jag någonsin kommer att ha, mig själv.

Och det är där jag fortsätter att jobba, och där jag väljer att lägga min trygghet, mitt värde, vem jag är, och vad världen är.

Vad allt är.

 

Kärlek.

 

//

 

Kommentera inlägget här :