Jag är den jag är.
Jag är en väldigt ödmjuk person på många plan.
Jag kan också vara en väldigt aggresiv människa på många plan.
Jag kan vara väldigt lugn.
Och jag kan vara väldigt överväldigande.
Men jag kommer alltid, komma ifrån "a good place".
Jag har kärlek i mitt hjärta.
Jag har välvilja i mitt hjärta.
Jag är ganska känslig, i den mening att jag känner väldigt mycket av väldigt mycket.
Av det mesta som cirkulerar.
Runt omkring en varje dag.
Något som brukar göra mig mest illa är illvilja, människor som inte bryr sig om andra, eller andras känslor.
Folk som trampar på.
Jag brukar inte pracka på folk mina egna åsikter och värderingar, jag hoppas i alla fall inte att folk har känt så kring mig.
Jag tycker det är okey att vi alla har skilda sätt att se på saker och känna inför saker.
Även om man, som de flesta, tycker ens egna synsätt är bäst, annars hade man ju inte haft det, eller hur?
Men bara för att man tycker att ens synsätt, som man har just nu, är det bästa, så innebär inte det att det är så för evigt.
Man måste vara öppen.
Det innebär inte att jag känner att, detta är det bästa synsättet det ska jag alltid ha.
För mig innebär det att, ah detta är det bästa synsättet jag kan tänka mig just nu, men jag provar mer än gärna en situation ur olika synsätt, smakar på andras sanningar, andras åsikter, innan jag går vidare med det jag känner jag kan ta till mig och passar mig.
Jag är Vegetarian.
En fras, som jag väldigt ofta får yttra i min vardag.
En fras som jag också väldigt ofta är så nervös för att yttra.
Jag yttrar aldrig den med ett syfte att hävda den, aldrig med ett syfte att vara förmer, aldrig ur ett syfte att se ner på någon.
Men 50% av gångerna jag informerar någon som har frågat eller någon som behöver veta detta inför en måltid, så får jag ett så himla tråkigt bemöttande.
Det är gliringar, kommentarer eller ögonkast som kan tolkas som både det ena och det andra.
Det är inte ofta jag har fått ett Ok.
Ett endaste litet ok.
Och sen var det inte mer med det.
Det är ju inte den enda reaktionen jag möter, som sagt, folk är också ofta väldigt nyfikna och undrar kring ens kost. Vilket kan vara okey.
Men det är den andra delen som jag blir så himla ledsen över.
För jag har nog nästan aldrig någonsin ifrågasatt någon annans kost, som då inte är en nära vän eller familjemedlem. Jag har aldrig predikat för andra om deras kost när dom har berättat att dom äter kött, eller om dom sitter bredvid mig och äter fläskfile,
För jag anser inte att det är något jag har rätt att ta för mig att göra.
Bara sådär helt apropå.
Scrollade på älskade hatade facebook innan, och såg en artikel som Metro delat.
Jag läste faktiskt inte artiklen alls, vilket jag kanske då borde ha gjort för "ha rätt att yttra mig".
Metro skrev i alla fall, "visas det för mycket kött i tv?"
Och rubriken löd: Jonas Paulssen "det lagas för mycket kött i tv,SVT"
Jag tänkte, Ah det hade vari roligt med lite olika alternativ på maträtter som är nyttiga och har allt man ska ha i en måltid, fler och fler väljer ju bort kött nån dag i veckan. Hade varit roligt med lite variaton.:)
Läste igenom lite kommentarer. Och det gjorde mig faktiskt ganska ledsen.
Måste man vara så emot allting, måste allt och alla kasta sig över varandra och ideer och tankar.
Folk verkar vara så spända och på hugget nu för tiden.
Folk behöver lugna ner sig lite.
Ta det lungt, chilla lite, luta sig tillbaka.
Alla hugger på allt och alla.
Kan inte folk börja vara lite lugnare, lite mer mjuka och lugna.
Jag mår alldeles fantastiskt bra idag, men jag fick också lite nog av världen idag.
utan att deppa ihop faktiskt, vilket jag annars kan göra.
Jag kände bara att saker och ting stod mig upp i halsen.
Chill the fuck down.
Sätt dig ner min älskade medmänniska, ingen för krig med dig.
<3
I alla dessa tankar och funderingar finns även den 8 mars.
Ska lägga upp lite bilder på det med :)