Min sommar har varit otrolig. På många sett.
Jag har varit i Ungern, på fina Ozora. Sen en tågresa genom Ungern in i Kroatien vidare till Split. En trång trång varm vagn.
En vecka i kroatien, vill tillbaka och uppleva och göra mycket mer dock, än vad vi gjorde.
Vi blev olyckligtvis förkylda alla fyra när vi var där.. Ön, Hvar, var höjdpunkten. <3
En släktträff, minnen ifrån förr, spöken ifrån förr. Som att drömma lite. Kött och blod som jag inte sett på över tio år på grund av liv som varit.
Sen var det psy-fi och Holland. När jag fick äran att möta Solen.
Innan allt detta var jag hemma och ledig i 3 veckor.
Så mycket lärdomar och insikter, men inte så mycket glädje och lycka som det yttre kanske ger sken av. Många gånger en mardröm.
Min sommar har varit otrolig. På många sätt.
Mycket ångest och tårar, men också skratt och kärlek. Inte den lugna sommaren jag hade hoppats på.
Det har hänt saker och ting hela tiden. Mest på insidan.
Jag har vuxit, till något jag inte trodde skulle komma redan.
Och det gör mig också rädd, attt behöva axla det ansvaret redan, över mitt liv. Att behöva vara stor och ta beslut.
Jag har vuxit så mycket denna sommaren, och på det viset är det en av den bästa sommaren på länge.
Jag lär mig oftast i möte med andra människor, och alla möten denna sommaren, med nära och mindre nära vänner har gjort någonting med mig.
Jag har lärt mig så mycket mer om mig själv genom andra, andras val, andras reaktioner, på mig, händelser och människor runt omkring mig.
Jag börjar våga vara den starka, självständiga kvinnan som jag alltid drömt om att vara.
Jag känner mig själv bättre än någonsin, integriteten har vuxit enormt.
Men ändå är jag mer vilsen än någonsin, med vad jag ska göra med det livet som jag just nu lever.
Jag som ändå var hyffsat säker innan, det var lite som ett slag i ansiktet, skulle man inte bli mer säker på vad man ville göra?
Lita på processen.
Resan är målet.
Visdomsord flimmrar förbi.
Alla dessa ord.
Tjänar absolut ingenting till om inte handlingen och insikten sitter där.
Det är många människor med många ord nu förtiden.
Men få med handlingar och viljan och modet att vara sanna och ärliga.
Så allt snack om tillit och kärlek, går i graven,
För mig också ibland.
Men vi försöker väl?
Vi kan väl hjälpa varandra?
Sluta skjuta varandra.
