ååhhååååå
jag håller på att bli förkyyyld
kroppen värker, huvudet värker, näsan värker och halsen värker.
uuäää!
Skulle ha jobbat idag, men sjukanmälde mig.
Blev anfåd bara jag plockade in disken innan.. -.-
Så det blir sänglänge ocg film idag och imorgon, så jag fixar dygnspasset på torsdag.
Sen är det faktiskt 30års kalas i helgen. Minsju!
Just nu rent allmänt så har livet varit lite ansträngande, det kommer ju sådana perioder ibland.
Har mest en inre kamp med känslor, minnen och diverse saker och försöker att komma på banan igen, och få ordning på saker och ting. Har en så stor lust att sätta mig i en stuga i skogen och bara koppla ner lite, orkar inte känna förpliktelse till att vara social och höra av mig. En förpliktelse jag skapar själv! Genom att dels acceptera folk i min omgivning som sätter dom kraven, om där nu är några sådana kvar, och dels genom att känna skuld när det verkligen inte behövs.
Jag och fredde letar hus, eller boende.
Att hyra då.
Äntligen.
Vi har velat detta så länge nu.
Men det är inte lätt att få ihop 2 liv, rent praktiskt, när man bor en bit ifrån varandra.
Jag har fast jobb, bra lägenhet och mina älskade kissar, och han har sitt där nere.
Vi hade säkert kunnat flytta tidigare om det inte var för katterna, i och med dem så blir det mycket svårare att hittta ett boende.
Vi vill ju som sagt helst hyra något hus eller gård typ.
Lägenhet går utmärkt, så länge katterna kan gå ut, så mitt i stan passar inte.
Och det suger, för vi har varit tillsammans under så lång tid nu, och det är så drygt att inte kunna bo ihop.
Men tyvärr.. ska man nu vara en ansvarsfull vuxen så får man väl försöka ha is i magen.
Det har dock funkat rätt bra, till en början.Jag har behövt bo själv och han lika så.
Vi har trivts bra med att bo isär, och det är ju inte det som definerar ett förhållande.
Vi behöver inte bo ihop för att veta vart vi har varandra.
Vi hade säkert kunnat fortsätta bo isär om det inte vore för avståndet, det som påverkar oss mest.
Och allt det praktiska, det är mest praktiska att bo ihop. Och vi känner inte samma behov att att bo själva längre.
Men som sagt, det gäller att ha is i magen och inte låta känslorna flyga iväg.
Nu längtar vi så mycket att vi helst vill flytta idag, i alla fall jag,
Men jag har ett fast jobb, en utmärkt lägenhet och 2 katter att tänka på, så då känner jag att jag inte bara ska släppa allt det och rusa ner till första bästa bara för att jag längtar.
Vi har råd att vänta och ta det med lugn och ro, vi har ju faktiskt tid att hitta något riktigt bra! :D
