Känslor i ord.

Hur?
Det går inte.
Skrivandet får mig att brinna. Connecta, väcka känslor.
Vill få ner dessa i ord. 
Men hur kan man förmedla det man känner i ord.
Ibland lyckas jag.
Ibland spränger känslan mig nästan i små bitar. 
Vill spränga den in i dig. Känn mig.
Blev konfunderad. Vad är det ens jag känner och varför?
Sen slog det mig.
Passion, kärlek, kreativitet. 
Glädje, allt i ett.
Kollar youtube samtidigt,; NPR music, tiny desk concert.
Det var först Adele, Nu är det Mac Miller <3 Gu-u-u-u-uld
 
Tillbaka till känslan.
När jag känner så där,
"Känn mig!!"
Så att jag nästan desperat, hysteriskt, hetsigt eldas upp av känslan och vill dela med mig av den.
Då har jag insett att det är precis det jag inte ska göra.
Eftersom att det är precis det som händer. Jag eldas upp, brinnar upp, av den. Så jag måste dela, så att den slocknar, så att jag kan hantera mig igen. 
Men jag övar på att andas. Låta den va, låta den fortsätta glöda inom mig. Lära mig att hantera mina känslor. Så jag kan ha dom kvar och faktiskt kan skapa med dom. 
Inte bara brinna upp, brinna ut, sen sitta kvar, tom, borta. Och inget som kommit ut av det.
Utan Brinna, tända upp, hålla vid liv, sprida. 
 
Skapa, måste börja skapa. 
Liv.
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :