16 December 2019:
Jag börjar komma in i "mamma-rutinen".
Vad nu det innebär.
My frågade mig för ett tag sedan, om jag kommit in i mammaledigheten.
Jag undrade hur hon menade. Medans jag tänkte på hur tråkigt det är att vara "ledig, att jag bara vill jobb, o-jordad som jag är.
Men hon förklarade att hon har sina rutiner, sina tider.
Gå upp med båda barnen, frukost, göra iordning, promenad till dagis med den äldsta.
Morgontv och Malou efter 10, och så vidare.
Och jag hade haft olika små rutiner, tv-tablå jag följt när det gått något speciellt. Vissa saker jag gjort under någon period då och då. Men inte mer än så.
Jag började fundera efter det,på att det hon sa fick mig att bli lite klaustrofobisk. Men också tanken på min vardag fick mig att känna en annan sorts kaosig panik. Frånkopplad. PTSD är skyhög.
Mitt behov av att fly min situation, min vardag, skapade också ett ännu "tråkigare" och jobbigare liv. Med allting som har hänt och tvillingarna har jag bara stäng ner, gått in i övelevnadsmode. Bara låtit det som sker ske.Dimma. Dom är nu 6 måndader och frågar man mig hur ofta eller när dom äter, vilar eller går och lägger sig, så kan jag inte ge ett svar. Jag har ingen aning och det är alltid olika. Jag har bara precis börjat landa efter allt och få någon form av uppfattning av livet.
Hur mycket jag än hatar struktur och rutiner, så behöver jag det.
Mina barn behöver det framförallt.
Nu menar jag inte att det innebär morgon tv och malou efter tio varje dag.
Utan mina egna rutiner, det jag och barnen mår bra av.
Vi behöver komma upp på morgonen och få igång dagen.
Någon form av produktivitet och mönster för att jag ska orka och för att jag ska kunna ge barnen en sund tillvaro.
Jag hatar rutiner, struktur och ordning. Har alltid gjort, motarbetat det och försökt undvika det.
"Jag är en fri själ" YOLO.
lol.
Så är det fortfarande. Men, jag har också jobbat på min självkännedom genom åren och "tyvärr" behöver jag struktur och rutin.
Min kaosiga ångest, oförmögen att hantera-hjärna kan bara överleva i det, fastän min fria spontana, ta det för dagen-själ dör av det.
Så vad gör jag? Jag kan inte leva utan något av det, inte vad jag anser vara ett värdig liv i alla fall.
Så jag har kämpat i år av att hitta någon form av balans, för att öveleva men också kanske för att får leva lite.
Jag har upptäckt att en någorlunda struktur gör att jag kan leva ett friare liv. Det ger mig möjlighet att vara spontan, hur motsägelsefullt det än låter.
Klockan är strax efter tio och barnen har sin första vila för dagen. Så jag dricker kaffe, äter lussebulle och läser bruksanvisningen för vår nya barnmatsmaskin-grej. Jag känner något som jag inbillar mig är den här rutinen jag och My pratade om.
Ett välbehövligt lugn infinner sig. Min kaotiska, bara orka lite till-hjärna får ro. Där är inget mer att tänka på eller göra. Jag kan slappna av. Jag har dagen framför mig att alla möjligheter. Öppen för vad som ska hända och en lust för det också.
Fri.
