Det har varit lite små hektiskt de senaste dagarna. Samtidigt som det känns som att inget har hänt.
Både stämmer väl egentligen.
Barnen kryper fort nu. Ställer sig upp emot allting. Dom är överallt och ingenstans. Man får vara där hela tiden. Glömde stänga toadörren häromdagen hittade elvin där med toaborsten i högsta hugg..
Så man springer runt som en skållad råtta. Försöker vara med, hinna med, allt man ska göra och att fånga upp nästa fall.
Så man stressar, men när dagen är slut undrar man vad man har fått gjort.
Mer än det nödvändigaste, mat, plocka undan, blöjor, mat, plocka undan, blöjor, akta där, akta här.
Svara på de meddelande man kan och hinner, får ånegst över de man inte hinner.
Skjuta upp samtal man skulle ringt för det låter som en kör i bakgrunden.
Men också för att man orkar fan inte.
Jag skulle ringt 2 jobbsamtal, rätt länge nu. Men jag har inte orkat.. sen får jag sån ångest för det, så skjuter man på det, får ångest, skjuter undan ångesten.
Hamnar lätt i dom spiralerna, även om dom är mer sällan nu, än förr.
Måste ringa försäkringskassan också. Ta reda på hur det fungerar med dom där jävla föräldradagarna när man börjar jobba igen. Det är ett sånt meeeeeeck.
Allt för att göra det komplicerat.
Just nu är tvn på så att barnen kanske, kanske, håller sig på en och samma plats.
Mest så att jag kan få äta frukost i lugn och ro, men nu jag sitter här och skriver istället.. lol.
Aja, fucking tio minuter där jag får vara Jag, guldvärt för mig, för den mentala hälsan, för mina pojkar.
hejdå.
Har fan börjat äta gröt till frukost den senaste tiden, jävligt gott och jävligt bra vana.