Det blåser något fruktansvärt ute.
Jag avskyr verkligen när det blåser. fy fy fy.
Det ilar i min själ.
Kylan letar sig in överallt, vinden piskar och piskar, slår och slår. Tränger sig in.
Aggressionen i blåsten är alltid så obehaglig.
Det ligger något bestämt i det. För bestämt.
Obevekligt, fast, förgörande.
Men det är bara att ta på sig. Varma kläder.
För nu måste jag gå utanför dörren.
Pust och Puss.