28/8-2020
My frågade mig om bloggen igår.
Där kommer inga nya inlägg?
Det är ju inte så att jag inte tänker på det, varje vecka, som allt annat som inte blir. Men fick mig en liten skjuts nu.
Uppskattar verkligen att folk uppskattar att läsa och frågar om det.
Jag sitter i farmor och farfars skinnsoffa.
Det känns fint. Farmor var ju min motivation till att skriva under lång tid.
Fint sätt att hålla kontakten.
Ja, det blir kanske opersonligt på ett sätt, att inte sitta och prata på tu man hand. Men jag är inte heller opersonlig när jag skriver. Att vara närvarande i kontakt med folk, är fantastiskt svårt just nu(ofta för mig faktiskt), det gör ont.
Att vara närvarande här och nu, i balans, är väl inget som existerar överhuvudtaget nu.
Igår träffades jag och My och fyra ungar, ibland kändes det som att vi mest sprang runt som yra höns. Samtidigt som vi försökte föra samtal. I efterhand är man lite som, vad hände nu?
Sa till min bror i förrgår när han var här, hjälpte till lite med ungar och laga mat.
-Du kan förstå att man är trött eller hehe.
Det är många som inte förstår hur man ens orkar, och det gör man inte egentligen. Jag sa till honom att ibland på kvällen så tänker man, vänta nu, vad har jag sagt till folk.
Det är faktiskt nästan som att man springer runt och är stupfull hela tiden. Minus det roliga haha. Men man yrar runt vet knappt vad man gör eller vad som händer. Efteråt får man flashbacks, vad gjorde jag där, vad sa jag, oj den personen frågade mig något och jag svarade knappt.
Jesus.
Nu blev det ett fint preventivmedels-inlägg.
Det har varit svårt att skriva i alla fall, just nyss så klängde två barn över mig och dator, som ett exempel.
Jag har inte skrivit sedan jag flyttade.
En flytt i sig är oftast kaos, och denna var ganska stor på många vis.
Jag försökte att inte stressa allting på plats, packa upp och ställa iordning med mera. Men det är svårt, för det stressar mig att inte få göra det. Och jag tycker det är kul att pyssla i hemmet.
Jag hamnade i något mellanläge i stället. Men jag orkar inte gå in och tungskriva mer om sådant nu, röcker med ovanstånde gnäll/verklighetsbeskrivning.
Vilken sommar det blev va. Och den försökte jag njuta av i stället. Och det gick ganska bra.
Det går ju nästan inte att Inte njuta av sommaren på en ö. Jag landade dock och började njuta på riktigt nu emot slutet.Men det har fortfarande fixats en massa i trädgården. Så jag har kunnat skörda potatis, romanssallad från pallkragen och ätit zucchini så det sprutar ur öronen. Badat från klippor bryggor och sandstränder. Till och med hunnit ligga i hängmattan ett par gånger, med hjärtat i halsgroppen i väntan på att barnen ska vakna. Men herregud, vad fint man ä
ndå har fått äran att ha det.
Jag har många läxor att lära, mycket att utveckla. Mitt liv har på många sätt varit en ständig kamp av olika slag, och det fortsätter. Jag lyckadas ibland hitta tillbaka till nävaron och komma ihåg att njuta av de som finns nu. Hittar tankesätt som övertalar hjärnan att sluta tänka, stressa över allt annat som finns. Sluta skapa Ångest.
Ångesten ligger som en filt över mig, men jag lyckas få upp huvudet ibland.
Nu måste jag byta bajsblöjor.
Vilket liv. <3
