Funderar lite, på om det är dags igen..?
Att börja skriva här, börja skriva allmänt.
Det är ju dock inte så att jag inte skriver längre, jag studerar och skriver just nu mitt examensarbete så skrivs gör det. Mycket. Men funderar på om jag ska ta tag i det här igen,bloggandet, men kanske mindre personligt, mindre utlämnande. Kanske mer blandat. Kanske mer fritt om allt. Samma som innan men ändå annorlunda.
Och herregud vad mycket jag har växt. "Som vanligt". Även om vissa människor envisas med att hålla mig kvar av deras gammla, förlegad bild av mig, eller bara sin egen missvridna bild av mig. Inte låta mig vara eller växa.
Men men, så är det. Och en ny sak är att jag mest rycker på axlarna åt det. Ett halvt ryck i alla fall. För jag har fortfarande kvar den där bottenlösa brunnen av känslor för andra, världen, och mig själv.
Men gud vad jag har varit egosistisk och självupptagen. Något fruktansvärt. Det är jag väl medveten om. Det har varit svårt att se något annat när jag inte kan trassla mig ur mig själv och se något annat än det som känts så starkt inom mig och förlamat mig. Ingen ursäkt men en förklaring. Finns inga ursäkter för att behandla andra illa, endast förklaringar och en ursäkt och accountability. Jag är ledsen. Och jag betalar det priset själv nu, varje dag På ett sätt som jag inte ens kan förklara för någon.
På några plan känner jag inte igen mig själv längre, på ett positivt sätt. Och på andra plan är allt detsamma.
En del saker är svårare att vidarutveckla, pusha sig själv med. En del saker vill/bör man kanske inte förändra. Eh.
Tacksamhet dock, är något vi alla borde öva på.
Nu blev det lite personligt ändå, fast ändå inte för privat. I guess.
Oavsett. Vi tar det som det kommer.