Är inte alls i form, men men...
Gick loss i källaren innan idag, rensade och sopade och hade mig.
Är rätt nöjd med min insats faktiskt. Blev alldeles svart i näsan bara :p Hehe
Sedan fick jag upp lite fint julgransgrejesemojs haha.
Nä men en sån lång grön plastgrans grej, Girlang typ eller nått.
Så den hänger fint mellan kök och vardagsrum. En liten vit gran i trä med belysning hittade jag också.
Satte i den och åh vad fin den lös, men efter en 20 minuter när jag går förbi så har den slocknat? wierd...
Nu har jag diskat och skrivit en liten lista, jag ska nämligen gå och handla tänkte jag.
Ska laga Tacos ikväll, idol är det med, vilken fest....... eller något.....
Hoppas bara inte MaryJet åker ikväll, då blir jag jäkligt lessen, :( Men tyvärr tror jag att det är fallet ikväll.
Men jag hoppas på att erik åker..
Sköt om er!!
Det ska jag försöka göra.
//
Uppskrivningen!
Jag klarade uppkrivningen! Wohho!!
Grattis till mig! :)
Då är det upkörningen kvar!
Gött!
Idag bär det av till k-stad.
Körning heeeeela långa helgen blir det körning nästa vecka också och i slutet av veckan har jag förhoppningsvis körkort! :) Wiipiiee!!
Sedan blir det tillbaka hit till Huset och verkligheten. :P
Jobbsökandet har gått sådär men efter det drar det igång igen.
Nu ska jag kolla upp tåg tiderna sköt om er!! :)
//
Grattis till mig! :)
Då är det upkörningen kvar!
Gött!
Idag bär det av till k-stad.
Körning heeeeela långa helgen blir det körning nästa vecka också och i slutet av veckan har jag förhoppningsvis körkort! :) Wiipiiee!!
Sedan blir det tillbaka hit till Huset och verkligheten. :P
Jobbsökandet har gått sådär men efter det drar det igång igen.
Nu ska jag kolla upp tåg tiderna sköt om er!! :)
//
I try to open up my heart.
'Coz it's so hard to meet the eyes that I see
When I try to open up my heart
There's something inside me'n'I know it's good
But understanding, it's misunderstood
Tårarna rullar sakta när jag skriver detta. Smärtan river i bröstet, en smärta jag trodde sedan länge var läkt och hel.
There's something inside me'n'I know it's good
I grew up in a life size pinball machine!
Om man inte visar sin svag, sårbar, om man inte visar smärtan, kan folk lätt tro att den inte finns.
Men den är där, ohh varje andetag, är ännu ett man tar för att trycka den längre ner.
jag har jobbar så otroligt mycket med mig själv.
Jag har grävt fram saker som folk annars skyggar för.
Jag är inte den som är den, Jag försöker hela tiden ta till mig saker, erkänna. Bejaka och gå vidare.
Men detta gör inte mig till ett helgon, jag har otroligt mycket jobb kvar. Jag har kommit lång, men har hela livet och lite till kvar.
Jag är bara människa med fel och brister.
Men jag försöker i alla fall, om man jämför med andra människor som aldrig ens skulle ta tag i det.
Men är det värt det?
ibland vill jag också skrika gråta, svära, slå, smälla igen dörren be hela världen att dra åt helvetet
och tjura som en annan 3 åring (40 åringen för den delen med) och envist hävda att nä jag har rätt du har fel även om du trycker det i ansiktet på mig så sväljer man inte stoltheten och tacklar skamen.
Så skulle jag också vilja göra ibland.
Men det gör jag inte, jag tar skammen rättar på mig och försöker förstå och be om ursäkt för mig.
Men det är ju för fan skit jobbigt.
Att tackla försvarsmekanismen, ta skammen och krypa till korset, vilket man visserligen inte heller behöver göra.
Varför måste man krypa till förlåtelse liksom?
Men det är en helt annan disskusion, det jag menar är i alla fall att jag försöker svälja stoltheten och tackla det.
Och en sådan grej tar tid.
Jag är 21 år och pratar om detta, jag skulle vilja se den 35-40 åring som skulle klara av det!!!
Det är svårt nog att ta beslutet och inse det sedan ska man handla också, och det tar ju gärna ett par timmar eller en dag.
För skammen och att be någon om ursäkt är knäckande.
Och detta ska man då svälja och se någon i ögonen och göra!
Och då vidare in på den andra disskusionen.
Varför ska man "krypa till korset"
böna och be och gå på knä i en förlåtelse?
Inte kontsigt att det har blivit så motigt att be om förlåtelse och erkänna att man har fel.
Jag ser upp till folk som ber om förlåtelse, det är otroligt starkt gjort.
Att gå rakryggad fram med stoltheten i behåll, och be om ursäkt.
Det är imponerande.
Tänk om man hade sett upp till folk som bett om ursäkt istället för att se ner på dem.
Så många som hade bett om ursäkt, så många konflikter som löst sig i världen då :)
Jag försöker i alla fall.
Jag har insett.
Det tar tid
men jag försöker handla
Hur mycket begär världen av mig egenligen?
Några favorit meningar ur låten laugh and a half med D.A.D
Som jag verkligen kan relatera till just nu.
'Coz it's so hard to meet the eyes that I see
When I try to open up my heart
There's something inside me'n'I know it's good
But understanding, it's misunderstood
Det är svårt att möta folk när man öppnar sitt hjärta, så otroligt svårt.
Rädslan för smärta överväldigar en.
Men jag försöker.
Jag vet att det finns något gott inom mig.
Förståelse är ofta missförstått.
I knew the ice was gettin' thinner
But I kept skating on!
-Jag kommer alltid fortsätt hur tunn isen det än är, och ramlar jag igen simmar jag-
Sköt om er!
//
When I try to open up my heart
There's something inside me'n'I know it's good
But understanding, it's misunderstood
Tårarna rullar sakta när jag skriver detta. Smärtan river i bröstet, en smärta jag trodde sedan länge var läkt och hel.
There's something inside me'n'I know it's good
I grew up in a life size pinball machine!
Om man inte visar sin svag, sårbar, om man inte visar smärtan, kan folk lätt tro att den inte finns.
Men den är där, ohh varje andetag, är ännu ett man tar för att trycka den längre ner.
jag har jobbar så otroligt mycket med mig själv.
Jag har grävt fram saker som folk annars skyggar för.
Jag är inte den som är den, Jag försöker hela tiden ta till mig saker, erkänna. Bejaka och gå vidare.
Men detta gör inte mig till ett helgon, jag har otroligt mycket jobb kvar. Jag har kommit lång, men har hela livet och lite till kvar.
Jag är bara människa med fel och brister.
Men jag försöker i alla fall, om man jämför med andra människor som aldrig ens skulle ta tag i det.
Men är det värt det?
ibland vill jag också skrika gråta, svära, slå, smälla igen dörren be hela världen att dra åt helvetet
och tjura som en annan 3 åring (40 åringen för den delen med) och envist hävda att nä jag har rätt du har fel även om du trycker det i ansiktet på mig så sväljer man inte stoltheten och tacklar skamen.
Så skulle jag också vilja göra ibland.
Men det gör jag inte, jag tar skammen rättar på mig och försöker förstå och be om ursäkt för mig.
Men det är ju för fan skit jobbigt.
Att tackla försvarsmekanismen, ta skammen och krypa till korset, vilket man visserligen inte heller behöver göra.
Varför måste man krypa till förlåtelse liksom?
Men det är en helt annan disskusion, det jag menar är i alla fall att jag försöker svälja stoltheten och tackla det.
Och en sådan grej tar tid.
Jag är 21 år och pratar om detta, jag skulle vilja se den 35-40 åring som skulle klara av det!!!
Det är svårt nog att ta beslutet och inse det sedan ska man handla också, och det tar ju gärna ett par timmar eller en dag.
För skammen och att be någon om ursäkt är knäckande.
Och detta ska man då svälja och se någon i ögonen och göra!
Och då vidare in på den andra disskusionen.
Varför ska man "krypa till korset"
böna och be och gå på knä i en förlåtelse?
Inte kontsigt att det har blivit så motigt att be om förlåtelse och erkänna att man har fel.
Jag ser upp till folk som ber om förlåtelse, det är otroligt starkt gjort.
Att gå rakryggad fram med stoltheten i behåll, och be om ursäkt.
Det är imponerande.
Tänk om man hade sett upp till folk som bett om ursäkt istället för att se ner på dem.
Så många som hade bett om ursäkt, så många konflikter som löst sig i världen då :)
Jag försöker i alla fall.
Jag har insett.
Det tar tid
men jag försöker handla
Hur mycket begär världen av mig egenligen?
Några favorit meningar ur låten laugh and a half med D.A.D
Som jag verkligen kan relatera till just nu.
'Coz it's so hard to meet the eyes that I see
When I try to open up my heart
There's something inside me'n'I know it's good
But understanding, it's misunderstood
Det är svårt att möta folk när man öppnar sitt hjärta, så otroligt svårt.
Rädslan för smärta överväldigar en.
Men jag försöker.
Jag vet att det finns något gott inom mig.
Förståelse är ofta missförstått.
I knew the ice was gettin' thinner
But I kept skating on!
-Jag kommer alltid fortsätt hur tunn isen det än är, och ramlar jag igen simmar jag-
Sköt om er!
//