Therese Borglin

Precis bevittnat dagens gärning.
Suttit och väntat ganska länge på bussen. Och mitt på vägen är det någon som kastat en glasflaska.
Så det ligger glas över hela vägen. Varenda gång en bil kör över knastrar det obehagligt. J

Jag får en tanke på att någon borde sopa upp det. Jag har själv ingen kvast och kan inte göra så mycket.
Jag tänker att någon borde som bodde här gick ut och sopade.
Sånt som aldrig händer, människor vågar inte och bryr sig för det mesta enbart om sitt eget.

Men jag kan inte hjälpa att fara i väg och leka med tanken om någon verkligen hade kommit ut och sopat upp det,helt randome. Och tänk om alla hade varit så! Godhjärtade och omtänksamma.
Om alla människor plockade upp efter sig eller allmänt bara plockade upp höll ordning, gjorde varandra tjänster och allt sånt fint.
*Kramadeheltrandomeledsnamänniskorpåfyllan* :p 
I alla fall, tänk så fint allt hade varit då, så fint det varit runt omkring oss och så glada alla hade varit.

Just när jag sitter helt uppe i dessa tankar kommer det en kvinna med sopkvast gående, hon tittar på mig (som för övrigt gapar inombords) och säger, ja det är synd att däcken på bilarna blir förstörda.
Sen ställer hon sig och börjar sopa på vägen. Snopet, ja som fan. Och jag har en ånger att jag inte sa till henne, fan vad fint gjort!
Tack, jag har lärt mig min läxa.
Men det var verkligen dagens gärning.


Heja mänskligheten och kärleken!
Och på tal om detta mina vänner, hur går det egentligen med era kärleksfulla handlingar, en om dagen gör bra för magen! Och hjärtat. :-)

Ha en underbart fin dag.

Love

//

| Det är lördag morgon.
En underbar morgon.
Det är jättevarmt och jättefint.
Solen lyser på mig, blänker i mina pilots och sätter fyr på mitt hår.
En latte i handen nu och morgonen är fulländad.

Då försvinner nog huvudvärken och mitt skoskav kommer betyda mindre.
Så jag traskar bort till pressbyrån. Möter ett par killar i min egen ålder, fortfarande berusade,
-hej bruden,- ropar dom. -hej hej- svarar jag.
Dom står och rycker i dörren. Det är stängt.
Pressbyrån öppnar inte förrän 8, samma tid som min buss går.

En aning frustration kommer över mig ett par sekunder, innan mitt nuvarande tänk tar över.
Det går ungefär så här: "jaha det var ju fan också, aja får väl klara mig till jobbet då. Sparade iaf lite pengar.-

Det är en vana och kommer automatiskt nu för tiden. Jag vänder mig om och traskar iväg.
-nej, men nu går hon ju! Jaha..- hör jag bakom mig och jag kan inte låta bli att le lite.

Jag traskar iväg med ett skoskav, som gör fruktansvärt ont, och ett huvud som bultar.
Men jag känner en sådan oerhörd lättnad i hjärtat över att det är så fint väder.
Jag tappar mig själv lite, speciellt när huvudvärken gör mig alldeles matt, tanken "åh jag måste ha en latte det gör så ont, en latte hade botat och varit perfekt nu" far genom mitt huvud och ökar smärtan ännu mer, till och med så pass att jag känner att värmen kan bli jobbig.

Detta varar dock bara några sekunder, innan mitt sunda förnuft tar över.
Men det var precis på gränsen denna gången.
Jag kommer fram till bussterminalen och det är varmt. Jättevarmt.
Och klockan har inte ens slagit 8 än.
Jag slår mig ner på en bänk och sparkar av mig de värkande skorna.
Tar av mig min skjorta och sitter med helt bara axlar i min fina tubtop.
Solen bränner och jag njuter, njuter njuter njuter.

Jag väntar till precis sista stund innan jag går på bussen som står och väntar lite tidigare.
Vilken underbar lördags morgon. |



Jag väljer.
Jag väljer mina egna tankar, mina egna känslor, mitt eget välmående.
Jag väljer.

Denna morgonen kunde blivit jättejobbig efter att jag upptäck att pressbyrån hade stängt.
Skoskaven kunde känts dubbelt så mycket.
Huvudvärken kunde ha knäckt mig totalt så att jag till och med börjat svära över solen och värmen.
Men jag har valt lycka och välmående istället.

Sitter på bussen nu och känner att jag ha mer att skriva om detta, men skriver på mobilen så det blir litta jobbigt. Och nu vill jag njuta av utsikten innan jag ska gå av.


Ha en underbar dag allihopa! :-)


Love.


//