Precis bevittnat dagens gärning.
Suttit och väntat ganska länge på bussen. Och mitt på vägen är det någon som kastat en glasflaska.
Så det ligger glas över hela vägen. Varenda gång en bil kör över knastrar det obehagligt. J
Jag får en tanke på att någon borde sopa upp det. Jag har själv ingen kvast och kan inte göra så mycket.
Jag tänker att någon borde som bodde här gick ut och sopade.
Sånt som aldrig händer, människor vågar inte och bryr sig för det mesta enbart om sitt eget.
Men jag kan inte hjälpa att fara i väg och leka med tanken om någon verkligen hade kommit ut och sopat upp det,helt randome. Och tänk om alla hade varit så! Godhjärtade och omtänksamma.
Om alla människor plockade upp efter sig eller allmänt bara plockade upp höll ordning, gjorde varandra tjänster och allt sånt fint.
*Kramadeheltrandomeledsnamänniskorpåfyllan* :p
I alla fall, tänk så fint allt hade varit då, så fint det varit runt omkring oss och så glada alla hade varit.
Just när jag sitter helt uppe i dessa tankar kommer det en kvinna med sopkvast gående, hon tittar på mig (som för övrigt gapar inombords) och säger, ja det är synd att däcken på bilarna blir förstörda.
Sen ställer hon sig och börjar sopa på vägen. Snopet, ja som fan. Och jag har en ånger att jag inte sa till henne, fan vad fint gjort!
Tack, jag har lärt mig min läxa.
Men det var verkligen dagens gärning.
Heja mänskligheten och kärleken!
Och på tal om detta mina vänner, hur går det egentligen med era kärleksfulla handlingar, en om dagen gör bra för magen! Och hjärtat. :-)
Ha en underbart fin dag.
Love
//