jepp..
.. Och där är den igen.. Känslan, att om jag skulle sluta exister, upphör, då skulle det ta ett tag innan någon märkte något. Det är en lustig känsla och som jag nog inte kännt på säkert en tre år. Hm.
Skulle kunna skriva mycket nu, skulle kunna skriva riktigt bra nu. När man är så nära, sig själv, och djupet.
Man är ju en konstnärsjäl. Och de vackraste saker har alltid kommit fram när dessa människor varit i depression. kanske för att man då är så nära.
Så nära så nära; sån ära..
Som sagt, skulle kunna skriva nycket nu, och bra, skrev förvisso lite i alla fall, kan inte låta bli, blir som besatt. Men väljer att inte skriva mer än så här...
Något jag måste lära mig.
Gör framsteg.
Ska ta ett steg i riktning mot sovrummet.
Att spela piano vid denna tidpunkten gör en alldeles, hm.. Nära.
Saknar Dig.
Och i det dig:et infinner sig fyra personer.
Och jag tror mycket väl ni vet vem ni är, du med farmor.
Sov Gott. Stay in love.
Much love.
//