Här sitter jag, halv 8 på morgonen.
VAr sååå trött igår så gick och la mig utan att fixa något av det jag skulle, så klockan ringde 6 imorse..... kom dock inte upp förrän halv 7.. fy så jobbigt..
Men nu är det mesta fixat, förutom duschen.. vet inte alls vad grejen är med det, men jag klarar bara verkligen inte av att duscha på morgonen, så det får bli på jobbet.
Denna dagen har jag av en anledning verkligen inte sett framemot, och lika så morgondagen.
Det är såååå ångestfyllt fy fy fy.
En kamp med mina inre demoner, en verklighet som inte stämmer överrens med den verkliga verkligheten så att säga. Det som är sant, det som är fakta.
Men det kommer nog gå bra hoppas jag. Överlever gör jag i alla fall :) Har förberet mig inför dagen och speciellt kvällen och natten.
Amelie vet att jag har ett litet känslomässigt krig med mig själv ikväll så kommer förhoppningsvis ha en liten livboj där! :)
Dator, godis, hårddisk och andra preparat.
Det är dags att låta demonerna få lugn och ro, istället för att vid olika ofarliga situationer sätta igång smärtor i kroppen för ingen logisk anledning alls.
Posttraumatiskstress.
How do you deal with that..?
Mitt liv är fint.
Men komplicerat.
Precis som alla andras.
Dock är det ändå inte komplicerat.
Det är så lätt så lätt så lätt.
Men jag/vi skapar en verklighet, en annan falsk veklighet, som gör saker svårare än vad det är.
Eller så har andra skapat det till oss.
För mig är det både och.
Jag har kommit till insikt att jag själv gör det mer komplicerat än vad det är, och det jobbar jag på, det är den lätta biten.
Det är det andra som är svårt. Det som vuxna människor har låtit ett barn ta, utveckligen som gick snett. För där har jag fortfarande ingen kontroll.
När en sådan situation uppstår, då är det som att du befinner dig på en blomsteräng allting är så väldoftande, fint, du befinner dig med din älskade, allting är så bra, lycka.
Sedan plötsligt, störtar allt samman, helvetes avgrund, det bränner, det hugger, det sparkar. Allting brinner, brinner.
Men inom dig.
Du står på ängen, som är väldoftande, fin, vacker. Din älskade är bredvid dig. Allting ä lycka. Det är sanningen, det är det du ser. Men inom dig brinner du, av ofarklarliga anledningar.
Du ligger mitt där i lyckan, på ängen, i fosterställning och skriker av smärta. Din älskade stirrar lite förskräckt på dig :P Varför i hela fridens namn ligger man där,mitt i lyckan, och har smärtor och löjliga tårar för ingenting, Hallååå allting är bra??:P
Och vad gör man då?
Hur släcker man en eld som inte finns i verkligeheten men som smärtar lika mycket ändå..? Det första jag har börjat göra nu, är att i alla fall inte låta det gå ut över andra människor, för mycket. Man kan be om hjälp och stöd. Men jag måste också klara av det själv, det är en kamp jag måste göra. För dom tillstånden jag kan hamna i, dels förstör det mig, inifrån och ut. Men det lämnar också människor utanför mitt liv. De kan inte bära allt det jag bär. Jag kan inte bära All smärta från en människa.
Nej, så det är dags att jag slutar upp och börjar be om hjälp och få stöd från mer än bara en människa
Bara att övertyga kropp, hjärta, hjärna, att den inte finns.
Och det tar tid. Men but damn hell, det klarar jag. Och du, och alla andra..!! :)
Jepp! Nu har ajg drygt 40 minuter innan jag måste köra till jobbet, perfekt till två avsnitt Sailor Moon till frukosten!!
Hoppas alla har en fin helg och en alldeles fantastisk Lördag.
Var där för varandra, kramas, ibland krävs inga ord, bara kramar och kärlek.
Ge det till varandra.
Alltid hela tiden.
Få varandra att må bra, stötta varandra.
Döm inte, sluta döma, släpp egot, bara egot som dömer, var bara öppna och älska.
Tala om för andra när du känner att du har gjort fel, be om ursäkt, men förlåt också.
För är du i kärlek så är det lättare för andra att vara i kärlek runt omkring dig. Släpp alla kamper. Bara le.
Ber du om ursäkt så har också andra lättare att be om ursäkt till dig, dom märker att där inte finns en kamp, bara ödmjukhet. Det är alltid så mycket lättare att släppa egots stolthet när en person i ens närhet kommer fram och säger, "fan förlåt för innan det blev fel. " Då brukar jag be om ursäkt för allting jag har gjort innan, min tjurskallig het och stolthet är som borta och jag blir alldeles fylld med kärlek för personen intill mig! :P Haha.
Helt plötsligt faller liksom egot bort. De kan inte fightas med kärlek och ödmjukhet.
Lev.
Puss ååå krrrraaaaaaam!!!
Ah just det, släng inte skräp på marken, snälla! <3
