Hej Mina Vänner!

Jag är äntligen hemma igen.
Men just nu känns det mest vemodigt. Mer än vad det gjorde för en timme sedan. Mer än vad det gjorde imorse. Och ännu mer än vad det gjorde igår kväll.

Landade igår kväll. Så fort jag och Fredrik kom av flygbussen blev de, med all rätta, en falafel. Sen sov jag där inatt i och med att vi kom hem så pass sent p¨å kvällen. Var hemma hos fredde vid tolv men vi somnade inte förrän efter fyra på morgonen..
Kom hem till lägenheten i eftermiddags.
Kändes så sjukt skönt, men jävligt konstigt på samma sätt.
Och nu känns det tyvärr mest jobbigt.
Lite ångestladdat, blivit mer och mer i takt med mörkret lagt sig, precis som det brukar göra ibland när jag är hemma. Men jag var ju så lycklig för några timmar sedan, längtade hem så mycket gjorde jag.
Hade det inte varit för Vilja hade jag ångrat så djupt att jag ens åkte hem. Och hade det inte varit för henne så hade jag redan varit nere hos Fredrik igen.
Han ringde innan, sa att han saknade mig, att han inte kände sig hel utan mig. Efter bara ett par timmar isär.
Och just nu känner jag mig ensammast i hela världen.
Men det är snart Tisdag. Då ses vi igen och sedan blir det Delsbo och Festival igen.
Egentligen ganska normalt att deppa ihop lite när man kommer hem efter så mycket upplevelser.
Jag trodde bara inte att jag skulle göra det, i alla fall inte så mycket.
Blö.
Men sen sitter jag och lyssnar på Maria Men, Lana Del Rey och akustiska covers och allt annat som går i moll.
Skylla sig själv läge.

Den senaste, 1 och en halv veckan, har i alla fall varit det bästa.
S.U.N festivalen det bästa jag upplevt hittills i mitt liv.
Invigningen på S.U.N med min andra hälft, min livskamrat, är det största jag någonsin fått uppleva. Den, med hela festivalen, kommer finnas i mitt hjärta, minne, personlighet, själ för all tid.

Den formade mig, ändrade mig, ärrade mig, frigjorde mig, fyllde mig, tömde mig, gjorde mig.
Im back.


All jävla värme till er.

Ljus Och Kärlek
Namasté

Kommentera inlägget här :