Jaha... Mycket har väl hänt. Men inte här.
Kom hem från London i måndags natt. Eller kom hem till Fredrik. Sen kom jag hem till mig själv i Tisdags. Hann vara hemma i en halvtimme innan det var dags att köra till jobbet och jobba natt...
Så har fortfarande inte återhämtat mig riktigt... men börjar nog göra det nu tror jag...
Har dock blivit lite små krasslig...
Halsont och snuvig.
Och inte nog med det, mesnvärk.
Och vi somnade sent igår jag och fredrik. Och klockan 8 imorse ringer dom in honom till jobb.
Så det var kaos här imorse, för tågen gick ju itne heller som dom skulle.
Ont i hela kroppen, bråk och tjut. Men sen lugnade allting ner sig. phew. Men det var en alltför stressande morgon på alla sätt. Fram till klockan halv tolv i alla fall.
Sen la jag mig i sängen och åt frukost och sov lite. Till klockan 2. Sen har jag städat lite och diskat och suttit här.
Otroligt skönt.
Dricker Maaaate nu.
Lyssnar på Lana Del Ray. My love.
Ska strax tända lite ljus och kanske brasan.
Sedan blir det till att laga lite maud.
Pästa. Med mozzarella. Mmmm....
Och litta vin till det kanske.
Jag och min katt... -,-
Alltså, har inte varit ensam på så länge, och har saknat det och behövt det så satans mycket.
Men nu när jag sitter här, känns det mest läskigt. Och jag som jämt suttit ensam hemma.
Man vänjer sig fort vid andras sällskap.
Försöker dock njuta av mig eget fina sällskap, när jag kan! :):)
Its you, Its you, its all for you. Everything I do, I tell me all the time.
Heaven is a place on earth with you, tell me all the things you wanna do.
Allt jag gör nu, är för henne.
Den där lilla flickan.
Den helt oskyldiga flickan.
Som fick sin barndom och ungdom och tonår och så mycket av sitt vuxna liv, berövat.
Som fått kämpa med livet, med relationer, med omgivningar, med sig själv. En strid som aldrig kommer sluta.
Demoner som lagts på henne, getts till henne. En present, som hon var tvungen att öppna, leva med.
För är man så liten är det andra som har ansvar för en. Och de såg på, medans flickan satt där med sin present. Ett mörker.
Ett mörker som bet sig fast i hjärta och själ.
Jag kan aldrig få bort mörkret.
Aldrig.
Men jag har gjort ett ljus, ett fint stearin ljus, som jag smyckar som jag vill, det är så fint som jag vill ha det.
Kampen varje dag består av att hålla lågan vid liv.
Att inte låta stormar blåsa ut ljuset.
Det räcker med en liten bris, men jag slåss för att beskydda ljuset.
Det som håller mörkret borta.
Det är så jag får göra.
Jag kan inte göra saker ogjort.
Jag kan inte få bort de skador jag har fått.
Men jag kan lära mig hur jag ska hantera det.
Jag har mitt ljus, som håller mörkret borta.
//