Ja jävlar.
Vad fantastisk jag har varit detta året som gått.
Ja jävlar.
Vad jag har vuxit som en vuxen kvinna.
Ja jävlar vad jag har jobbat med mig själv.
Ja jävlar,
vad långt jag har kommit..
Men jag vill fortfarande ha "Cred" av andra över det arbetet jag har gjort med mig själv, söker fortfarande andras bekräftelse på att jag jobbat bra, utvecklats fint.
Bekräftelse på att jag är bra, jag är fin.
Och jag gör alldeles rätt hela tiden.
Först då kan jag känna det fullt ut.
För jag är fortfarande där, när jag vet, jag vet så jävla väl själv, hur saker och ting är.
Men det spelar ingen roll, för kan inte andra människor också se det. Då kan jag inte släppa det.
Då kan jag inte vara fast i mig själv.
Då lever jag i destruktivitet.
Då trampat jag på mig själ, min egen sanning, min framtid.
Jag bryr mig fortfarande vad andra tycker.
Allt hänger fortfarande på vart alla andra står.
Jag behöver fortfarande veta att jag duger i andras ögon.
Jag behöver fortfarande veta att folk ser det jag ser.
Jag kan fortfarande inte ta en skuld som inte är min, trots att jag själv vet om hur det ligger till.
Jag kan inte släppa det.
Jag bryr mig fortfarande.
Jag bryr mig fortfarande om vad andra tycker
Jag bryr mig fortfande.
Jag bryr mig fortfarande om vad andra känner.
Jag bryr mig fortfarande.
Jag bryr mig fortfarande om vad andra tänker,
om mig.
Men det kommer en dag, inom snar framtid.
Som jag inte kommer bry mig, inte om det.
Inte om vad andra tycker och tänker om mig.
Det kommer en dag då jag frigör mig själv, från allt.
Det kommer en dag när jag reser mig upp, från självömkan, smärtan och sorgen.
Som en fenixfågel, kommer jag stiga ur den askan jag nu ligger i.
Jag kommer resa mig, än vackrare, än ståtligare, än rakare, än sannare.
Jag kommer resa mig, på riktigt, som den fantastiska Gudinna jag är.
//