Det har hänt lite tråkigheter.
Det är dock inget jag vill dela öppet.
Jag var väldigt öppen när jag skaffade bloggen. Och jag var mycket mer öppen utåt, för några år sedan, på sociala medier men också inför folk.
Detta är något jag inte är på samma sätt längre, något jag har omvärderat och mognat i, i mig själv.
Det är bra med öppenhet, att dela erfarenheter och dylikt för att möta andra.
Men det finns också tid och plats för det.
Att välja sina tillfällen och också att välja sina strider, det är något jag mognat mer och mer i.
Har väl mognat massor överlag egentligen, som en fin mjuk,söt, lagom god mango ^^.
Men det gör vi väl förhoppningsvis alla, hela tiden, växer, på alla håll och kanter, lär oss, utvecklas.
Men i alla fall, dessa tråkigheter, har gjort att jag har behövt dra mig undan lite, stänga min dörr, för att kunna andas, för att kunna ta mig igenom detta.
Och det är väl inte över än, något som jag börjat bli smärtsamt medveten om.
Trodde, när allt var över, att det skulle återgå till det normala, men jag om någon borde ju ha vetat att saker och ting påverkar, speciellt mig, i ett litet längre tag.
Konsekvenser.
Så det kommer ta ett litet tag innan man är helt återställd i kropp och själ.
Men som allt annat som kommit i min väg under dessa fjuttiga 26 åren, så kommer jag ju faktiskt ta mig igenom detta också.
Gäller väl bara att finna sig i det, acceptera, känna, vara och bara göra det som krävs och behövs.
Ibland kan man tänka, att en människa som har gått igenom en hel del jobbiga saker och jobbat med dem, borde vara härdad, och på ett sätt är man det. Men man är också så jävla trasig och känslig.
-Ömtåligt gods. Hanteras varsamt-
Man får viss klokhet, vishet, som gör att man ser väldigt klart och nyktert på svårigheter.
Som i sin tur gör det lättare på något sätt.
Men det kan också hindra känslor som dyker upp och som man också måste gå igenom.
För det är så svårt att vara arg på en människa/situation eller liknande när man samtidigt har en sådan fullständig förståelse till varför den/det blivit som det blivit. Och där är en balansgång ibland, eller kanske bara en insikt eller mognad som jag fortfarande kämpar med att uppnå.
Och som sagt, trots att man hårdnat av det stormiga vädret, trots att man lärt sig ovärdeliga saker och fått fantastiska insikter, så blir man också mer känslig och ömtålig, men framför allt väldigt trött.
Och det var väl egentligen det jag ville komma till, med min, som vanligt, långa utläggning.
Jag är bara väldigt trött nu.
Trött och litegranna ledsen, speciellt om kvällarna, det är ju det vanligaste ;)
